Sanningen är krigets första offer
2009-07-26 – 11:39
Under det att krig pågår är det mycket svårt att avgöra vad som är korrekt information och vad som är falska antaganden eller avsiktlig desinformation. Detta visade sig till exempel under krigen i Tjetjenien från 1994 och framåt. Vem låg bakom bombningarna av bostadshusen i Moskva i augusti 1999 i den omedelbara början av det andra Tjetjenienkriget? Var den tjetjenska gerillan så ärovördig som den ibland framställdes, eller stämde beskrivningarna av hjärntvätt och våldtäkter av “Allahs svarta änkor”, shahiderna, i Julia Juziks bok? Det blev svårare att lita på när hon i nästa andetag påstod att den tjetjenske gerillabefälhavaren Sjamil Basajev skulle styras från Moskva.
Flera kvalificerade analytiker har visat sig haft fel om Tjetjenien vad gäller uppgifter om vad som hänt. Det återstår fortfarande en stor uppgift som åligger våra historiker, att reda ut vad som egentligen hände i Tjetjenien. Allt detta illustrerar ett känt faktum: sanningen är krigets första offer.
All denna pessimism betyder dock inte att man bör låta bli att följa utvecklingen i krig och väpnade konflikter. Sedan Youtube blivit stort och fler tvbolag har webbtv har tillgången på utländska nyhetsreportage och dokumentärer blivit allt bättre. BBCs program Witness visade dokumentären Chechen Fighters om den tjetjenska gerillans sentida tillstånd, vilken någon spelat in. Utmärkta Witness har också dokumentären The Lost Children of Chechnya om läkaren Hassan Bajev som under många år och fortfarande behandlar krigets offer på båda sidor.
BBC Fours dokumentär The Smell of Paradise är en ytterst intressant dokumentär om talibaner och mulla Omar — och framför allt den tjetjenska länken till Afghanistan. Trots att jag läst mycket om Tjetjenien och följt konflikten i många år är detta fortfarande dimmigt område. Denna dokumentär har en lång intervju med Selimsjan Jandarbijev som efterträddes av Aslan Mashadov 1997 i det som kan kallas Tjetjeniens enda demokratiska val.
Efter det fanns inte mycket offentlig information att tillgå kring Jandarbijev. Hans huvudsakliga sysselsättning blev att, med bas i Qatar, hålla kontakten med och samla in pengar från sympatisörer i gulfstaterna till gerillan i hemlandet. För detta mördades Jandarbijev år 2005 av den ryska säkerhetstjänsten. I denna dokumentär framkom viktig information om kontakterna med extremister i Afghanistan, som åtminstone inte jag hört förr.