Haninge, fjärran länder, Folkpartiet, arbete mot vapenhandel m.m.
Med anledning av ändringarna i FRA-lagen nyligen antogs av riksdagen och att vi gått in i en tidsålder av fundamentalt illiberal massavlyssning i vårt land kan det vara läge med denna varningsruta på din blogg:
Och inte blir man muntrare av att några andra länder också massavlyssna Internet.
Tyvärr kommer jag inte längre ihåg var jag hittade varningsrutan.
Amnesty, Svenska Freds, Diakonia och Kristna fredsrörelsen skriver idag på Sydsvenskans debattsida för att presentera en opinionsundersökning och tillika ett glädjande budskap. Undersökningen utfördes med representativt urval, enligt konstens regler och hade dessa frågor (ordagrant) med följande utfall:
Ska Sverige tillåta vapenexport till andra länder?
Ska Sverige tillåta vapenexport till länder där allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer?
Ska Sverige tillåta vapenexport till länder i krig?
Undersökningen beställdes av tidningen Re:public Service och genomfördes av Demoskop. I Re:public Services nya nummer presenteras undersökningen tillsammans med bland annat en redovisning av vart svenska vapen går, till vilka länder vi exporterar som bryter mot mänskliga rättigheter och mer.
Ikväll har jag som allmänt intresserad och medlem i Svenska Freds varit på en debatt med anledning av tidningen Re:public Services nyligen genomförda opinionsundersökning genom Demoskop om svenska folkets inställning till svensk vapenexport. Paneldeltagarna var Peter Eriksson (MP), Svenska Dagbladets Claes Arvidsson, Kristna fredsrörelsens generalsekreterare Håkan Mårtensson och Jens Eriksson från UD.
Claes Arvidsson förbluffade när han avfärdade anklagelser om att den svenska vapenhandeln skulle vara präglad av korruption. Skandaler som JAS-affärer med Tjeckien till trots, då man mutade tjeckiska politiker. Det var också intressant att han som egenuttalat starkaste motivering för den svenska vapenexporten satte säkerhetspolitiken och förhållandet till stater som USA, utan att egentligen kunna förklara annat än i svävande och otydliga ordalag vad det egentligen innebär. Jens Eriksson från UD föreföll pliktskyldig när han försvarade Sveriges handlande.
Håkan Mårtensson tog upp många problem med vapenhandeln, såsom att slutanvändarna av svenska vapen i många fall varit helt andra än de man ursprungligen slutit avtal med och att mindre bemedlade länders regeringar tillåts köpa vapen av svenska företag för betydande summor när de istället kanske borde bygga upp sina länder. Sist men inte minst Peter Eriksson och Miljöpartiet är en trogen och stark röst för en restriktiv vapenexport. I bakfickan hade han trumfkortet att MP lyckats förhandla sig till ett demokratikriterium i riktlinjerna för vapenexporten i förhandlingarna inför ett eventuellt regeringsbildande, vilket måste ses som bra.
Imorgon 10 december kommer Svenska Freds att ha en debattartikel i Sydsvenskan för att ordentligt presentera de starkt glädjande siffrorna om vad svenska folket tycker om vapenexporten. Från och med imorgon får vapenexportmotståndet en mycket starkare plattform att stå på. Vår sak har svenska folkets stöd.
Nedan följer lite bilder jag tog från debatten i ABF-huset i Stockholm.
Håkan Mårtensson, generalsekreterare för Kristna fredsrörelsen, och Jens Eriksson från Utrikesdepartementet.
Peter Eriksson (MP)
Anders Birgersson, ansvarig utgivare för Re:public Service
Panelen.
Folkpartiet tar sig än en gång an LAS. Bra, tycker jag, även om det bara handlar om smärre justeringar. Vissa verkar resonera så att företagen skulle sparka alla sina anställda bara de fick chansen. Så är det förstås inte och det handlar inte om att vilja sparka. Det handlar om att våga anställa.
http://playrapport.se/#/video/1780771
I oktober var jag och en vän i Nepal. Detta är den andra och sista filmen från resan. Den första finns här.
Vitrysslands diktator Aleksandr Lukasjenko -- en typisk person man inte bör handla vapen med.
I Sydsvenskan kunde jag härom dagen läsa att Vänsterpartiet och Miljöpartiet pressat Socialdemokraterna till den gemensamma ståndpunkten att inte exportera krigsmateriel till odemokratiska länder. Detta är en del av förhandlingarna för att ta fram en gemensam plattform inför riksdagsvalet 19 september 2010.
Dessutom vill man ha regler för import, vilket också togs upp härom året i Krigsmaterielutredningen (fyndigt förkortad KRUT). Frågan kom verkligen upp på dagordningen när Sverige importerade kikarsikten från diktaturen Vitryssland. Det var förstås många som tyckte att det var olämpligt.
Socialdemokraterna är knappast några fredsduvor och MP och V ska ha en stor eloge för att man lyckades få S till detta. Socialdemokraterna beslutade förvisso på partikongressen 2005 att handeln med krigsmateriel “ska minska“. Det var dock inte något som märktes när föredetta statsministern Göran Persson (S) och Metall med hjälp av PR-byrån JKL nyligen gick ut och talade för fackets och vapenindustrins intressen på DN Debatt. I själva verket ökade vapenexporten under sossarnas regeringstid (och fortsatte så med alliansregeringen).
Folkpartiet bör nu agera kraftfullt i alliansförhandlingarna för att förverkliga införandet av ett demokratikriterium, vilket står skrivet i Folkpartiets partiprogram. Det kan inte vara ett liberalt partis eller regerings politik att förse diktaturer med vapen. Detta skulle kunna helgardera oavsett regering inför nästa mandatperiod och säkerställa att Sverige inte bidrar till att rusta arsenalerna i odemokratiska stater.
Missa förresten inte Sydsvenskans gamla artikelserie Det svenska vapenhyckleriet.
Nästa akt i Haninges grund- och förskolenämnd mot Skolverket är en debattartikel i Dagens Samhälle i striden om omdömen i förskolan — betygsliknande eller ej. Nästa år väntas en ny skollag antas, vilken delvis kommer att förändra förutsättningarna till Haninges favör. Sedan får vi se vem som bildar regering och vem som blir för skolminister. Det är ju långa perspektiv, men jag misstänker att vi kommer att gå vinnande ur den här och liknande frågor. Vinden har vänt — eller håller på att vända. Sedan kan jag ju tycka att det är något av en storm i ett vattenglas. Att utvärdera skolans funktion för att följa upp att den levererar den kunskap den är satt att leverera är väl inte så dramatiskt?
Se också kommunledningens blogg.
Bildens källa: Wikipedia.
Rainer Hartleb har verkligen gjort en kulturgärning i Jordbro. Ni kanske hört namnet “En pizza i Jordbro”. Den är bara en av alla filmer Rainer har spelat in i Jordbro med cirka fem års mellanrum sedan 1972. Nu har han kommit med en ny film med titeln “När jag blir stor”. Ännu en gång återvänder han till Jordbrobarnens livsöden.
Jag bodde på Moränvägen i Jordbro i två år. När jag flyttade dit kände jag mig tvungen att se Rainers filmer. De är intressanta filmer gjorda med kvalité. Filmerna bildar också lite stolthet för Jordbro. Jag kunde gå ner till självaste “pizzan i Jordbro” och se Guldbaggen som Rainer skänkt hänga där på väggen.
Det här är ingen underhållningsfilm. Rainers Jordbrofilmer är dokumentärfilmer för den som vill förstå förorten och livet där. Eller är intresserad av människoöden och livet i allmänhet. Recensionen i Svenska Dagbladet blev rätt sval, men Dagens Nyheter var mer omfamnande. Har du inte sett Jordbrofilmerna än är det dags nu.
29 november röstar schweizarna om ett eventuellt förbud mot vapenexport (1, 2). Det tycker jag skulle vara bra. Denna gång är utgången oviss.
Jag vill peka på ännu ett fall med en bortförd person i Tjetjenien vars tillstånd är ovisst, denna gång en samarbetspartner med Svenska Freds:
Mannen som försvunnit är aktiv i föreningen Tjetjeniens mödrar, vilka ger efterlevande från krigen juridisk och social hjälp. Det är verkligen tragiskt att rättvisan fortfarande inte fungerar i Tjetjenien. Det är en korrupt delrepublik och ansvaret för det ligger hos den ryska regeringen.