Visst kändes det lite ovant att stå framför en kamera och deklarera sina åsikter, men det var fruktansvärt kul och jag skulle gärna göra det om och om igen.

Jag tycker att jag fick fram mina profilfrågor bra:

• Exportera inte vapen i konflikt med demokrati och mänskliga rättigheter.
• Starkt engagemang för internationella operationer och bistånd.

Filmen spelades in som en del av Folkpartiets provval. I provvalet och resten av nomineringsprocessen fastställer man vilka som ska stå på listan till riksdagsvalet om ett år. Det är Folkpartiets medlemmar som röstar i provvalet.

Jag har en kort presentationstext till provvalet också.

Gordon Brown ska ha en elogé för att han vill använda vapenexport som politiskt vapen. Då menar jag inte att smuggla vapen till allierade utvecklingsländer, som det inte sällan är fallet. Gordon Brown vill förvägra en stat som bryter mot rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och demokrati att köpa vapen. Helt rätt.

Folkpartiet vill införa ett demokratikriterium för vapenexport. Ingen demokrati? — inga vapen! Kan vi införa detta har vi tagit ett steg mot en säkrare och friare värd. Låt oss följa Gordon Browns initiativ.

Andreas Ribbefjord

Som ett led i att fastställa Folkpartiet liberalernas lista till riksdagsvalet nästa år pågår nu en provvalsprocess. Nomineringstiden till provvalet har gått ut för ett tag sedan och jag var lite sen med att acceptera min nominering och skicka in mina uppgifter pga en förväxling av epostadresser. Jag beskyller mig själv för det och hoppas att jag får vara med med denna text i Tidningen NU:

Stöd till demokratiutveckling och större urskiljning i vapenexporten! Sverige är en betydande vapenexportör som behöver bli mer återhållsam för att inte förstöra sitt anseende som fredsbyggare. Satsa mer på internationella operationer och arbete med bistånd, FN och NATO. Sprid fred och frihet!

Den serbiska rörelsen Otpor!s (sv: Motstånd!) symbol, vilken återanvändes flera år senare av Kmara i Georgien, Oborona i Ryssland och flera. Dessa organisationer är dock långt bättre organiserade än människorna i Iran.

Vi som med stort intresse följde de så kallade färgrevolutionerna — Georgien 2003, Ukraina 2004, Kirgizistan 2006 osv — ser likheterna med det som händer i Iran. I Iran har man valt den diplomatiska och oklanderliga gröna färgen, vilken också är islams färg, som kännetecken. Att man demonstrerar i en gemensam färg är dock inte det som är avgörande.

Det som utmärker dessa färgrevolutioner är att de är folkligt förankrade resningar för demokratiska och liberala värden mot envälde, korruption och otillräcklig social utveckling. Färgrevolutionerna hade sin början i postsovjetiska stater och har regeringsbyte som mål. Teknikutvecklingen har också underlättat revolutionerna, med mobiltelefonnäten och Internet. Kommunikation — och pr –  är mycket viktigt för färgrevolutionerna. Men det kanske främsta och tacksamma kännetecknet är att denna typ av revolution inte skall använda våld.

Något som skiljer färgrevolutionerna från upproret i Iran är att situationen i Iran är mycket mer spontan än de välorganiserade, ideologiska revolutionerna i tex Georgien och Ukraina där ungdomsorganisationer, inspirerade av tex den serbiska ungdomsrörelsen Otpor! och tänkare som Gene Sharp, samordnade professionella demonstrationer.

Det finns ett underligt motsatsförhållande i att demonstranterna i Iran riskerar sina liv för den yrvakne reformisten Mir-Hossein Mousavi. I själva verket deltog han i den islamska revolutionen 1979 och blev en del av eliten i det iranska statsetablissemanget (se bl a Foreign Policy). Motsatsen mellan detta och att demonstranterna också skriker efter demokrati och frihet är påfallande. Svaret ligger antagligen i att de antagligen hoppas på Mousavi som ett första steg i krypande förändringar.

Resultaten är också starka skiljetecken mellan färgrevolutionerna och Iran. I Tehran och Qom uteblir den stora omvälvningen. Den iranska apparaten är antagligen ännu tillräckligt stark och enad. Det bästa världen kan hoppas på för tillfället är som sagt första steget i en serie av krypande förändringar och att det sker så fredligt som möjligt.

Idag är det viktigt att du röstar, om du inte gjort det än. Idag är sista chansen att hindra de som är främlingsfientliga. Idag är sista chansen att säga ja till de som vill utveckla — eller avveckla — EU. Idag är sista chansen för dig att stödja de som vill att folk ska få de livschanser det innebär att få jobba i andra länder — eller stödja de som vill skydda Sverige mot utländska arbetare.

Oavsett var du står, gå och rösta. Välj ett parti efter din ideologi och läs lite på nätet om toppkandidaterna. Gå och rösta och kryssa den bästa. Ta med legg och röstkort. Hittar du inte röstkortet så går det oftast bra att rösta utan att ha med det.

Röstar du inte nu så har du inte rätt att klaga sen!

Mvh
Andreas