Recension av No Place to Hide

No Place to HideDet här är väl mer en liten betraktelse än en riktig recension, but here goes.

Jag recenserade nyligen boken The Snowden Files. Det ska sägas att No Place to Hide (Metropolitan Books 2014) av Glenn Greenwald, som gavs ut några månader senare, har mycket gemensamt med den tidigare boken. Båda är skrivna av journalister vid The Guardian och båda behandlar förra årets publicering av dokument som avslöjade för världen om den amerikanska signalunderrättelsetjänsten NSAs närmast allomfattande bevakning av Internet, deras olika metoder och den politiska bakgrunden. Samt förstås om hur det gick till när Edward Snowden lämnade NSA och delade hemligheterna med världen.

Denna bok är mindre en beskrivning av Snowden och dramatiken kring avslöjandet och mer en förklaring av själva innehållet i avslöjandet, men också mer av filosoferande om massövervakning och pressfrihet. Boken har en tydlig kapitelindelning. Först händelserna då informationen skulle nå allmänheten. I och med att författaren var en av de absolut centrala personerna i det förfarandet framkommer redan här en del detaljer som inte setts förr.

Därefter följer en beskrivning av passivt lyssnande (“upstream” på NSA-lingo) av rå datatrafik vid t.ex. stora knutpunkter, vilket står för den största andelen av den insamlade datan. Man hämtar också in strukturerad och personanknuten text/bild/ljud från Facebook, Google, Yahoo, Skype m.fl. Liksom att man tar in metadata från en stor del av USAs och även resten av världens telefonsamtal. Sätten för inhämtning är många och program finns för allt från USB-överförda virus till avlyssning av telefon ombord på flygplan till smustkastningskampanjer. I NSAs samarbetsförteckning finns förövrigt Sverige angivet som “third party” bland “approved SIGINT partners”.

Författaren går sedan vidare till att förklara varför övervakning är ett problem och hur det påverkar människor, vilket kanske är lite tragiskt att behöva förklara, kan jag personligen tycka. Men med tanke på att kapitlet efter handlar om vilket kallt mottagande avslöjandena fått av politiker och — än värre — en stor del av media, så är det uppenbarligen befogat. Men därmed inte sagt att avslöjandena inte orsakat några reformer — om inte så mycket i USA så i alla fall i andra delar av världen. Och så har ju frågor om masövervakning, statens övergrepp på den personliga integriteten och transparens blivit minst sagt omdebatterade.

Jag tycker personligen att det är viktigt för alla att lära sig om NSA och massövervakningen. Om man läser just denna bok eller en annan kanske inte är avgörande, men denna är så god som någon. Detta är ju trots allt historien om USAs största underrättelseläcka genom tiderna. Dessutom är det iaf min ringa mening att frågan om massövervakningens vara eller icke vara är avgörande för förutsättningarna för demokrati och frihet på vår jord.

Verkligheten överträffar dikten

Recension av The Snowden Files

Publicerad i Tidningen Nu 22 maj 2014.

The Snowden Files, pocketutgåvan
The Snowden Files, pocketutgåvan

Snart har ett år gått sedan den då 29-årige IT-experten Edward Snowden avvek från jobbet som systemadministratör i en underjordisk anläggning på Hawaii. Snowden hade arbetat för CIA och för olika delar av den amerikanska signalspaningsmyndigheten NSA. I jobbet såg han signalspaningen inifrån och kom med tiden att i många delar betrakta den som brott mot den amerikanska konstitutionen och medborgarnas grundläggande friheter.

En dag var Snowden alltså försvunnen. Han lämnade ett bekvämt liv, sin villa och en intet anande flickvän. Med sig på planet mot Hong Kong hade han inte mycket mer än fyra bärbara datorer med några hundra tusen krypterade dokument från NSA och den brittiska motsvarigheten GCHQ. Det hela var omsorgsfullt planerat och hans beslut att – som han uttrycker det – låta folket avgöra om den här verksamheten ska få ske eller inte, innebar den största underrättelseläckan i världshistorien.

I boken The Snowden Files (Guardian Books 2014) får vi följa Snowdens tidiga liv, hans karriär i underrättelseväsendet och tiden efter, men också de journalister som tog över det hemliga materialet och myndigheternas påtryckningar kring publiceringen av valda delar. Författaren Luke Harding är en brittisk journalist som arbetar för tidningen The Guardian – den tidningen som Snowden valde som nav för offentliggörandena. Harding har tidigare skrivit böcker om WikiLeaks och om sina upplevelser som journalist i Ryssland. The Snowden Files har ett journalistiskt perspektiv och det är The Guardians historia läsaren får ta del av.

Läsaren kan fascineras och kanske skrämmas av vidden av massavlyssningingen. Det är inte bara våra surfbeteenden och data om telefonsamtal som bevakas i massor av länder. Över hundra tusen särskilt intressanta individer – med en upprörd Angela Merkel som kändaste exempel – står eller har stått under riktad avlyssning. Mobiltelefoner tillhörande utvalda ”targets” kan fjärrstyras och blir buggningsapparater med mikrofon. NSA deltar i utvecklingen för allmänt använda krypteringsprodukter och lägger in egna bakdörrar. ”Tailored Access Operations” har hackat diverse banker och flygbolag. ”If the NSA wants in, they are in”, som säkerhetsexperten Bruce Schneier uttryckt det.

Som läsare slås jag av att verkligheten överträffar dikten. Att stämma av uppgifter i de läckta dokumenten blir som att nypa sig i armen. Google hävdade initialt att de inte lämnat ut data i bulkvolym och att NSAs egna dokument därför inte stämde. Det var innan det framkom att den interna trafiken mellan företagets datacenter var avlyssnad utan företagets kännedom. Tidigare NSA-chefen general Alexander citeras i ett NSA-dokument som “Why can’t we collect all the signals all the time?” Om än lösryckt beskriver det den övergripande ambitionen rätt väl. Läsaren förbluffas också av att NSA bevisligen ljugit i utfrågningar med politiker och undanhållit omfattningen för dem.

Det råder ingen tvekan om att författaren tar ställning mot massavlyssningen, men The Snowden Files får kallas balanserad, men är som sagt skriven ur ett journalistperspektiv. Den är bitvis också så spännande som en verklighetens spionroman kan bli. Fler utgivningar väntar i detta uppmärksammade ämne, som bör intressera många liberaler. I dagarna kommer t.ex. författarens journalistkollega Glenn Greenwald också med en bok, alltmedan avlyssningen fortsätter.

Andreas Ribbefjord

Haninge kommun outsourcar IT

Såg att IDG nyligen skrev att Haninge kommun outsourcar IT-driften. Helt rätt, tycker jag. Det tyckte jag spontant redan förra året, när beslutet var på väg. Hur i hela friden håller man driftmiljön och kompetensen modern och samtidigt håller kostnaderna nere med egen IT-drift i kommunal förvaltning? Det går säkert att göra, med rätt chef och lyckoskott till rekryteringar, men det hör antagligen inte till vanligheten.