Upp som en sol, ner som en pannkaka

Det är svårt att etablera ett nytt riksdagsparti. Att det är svårt beror till ganska stor del på att de unika inriktningarna redan är paxade, så att säga. I modern tid — jag kollar på 1929 till idag — är det bara Miljöpartiet och Kristdemokraterna som lyckats tas sig in. De vilar på ekologism respektive gudstro. Unika nischer.

Och så har vi förstås Ny demokrati. Deras unika erbjudande till röstmarknaden var främlingsfientlighet. Tack och lov är de borta nu. Men nischen finns kvar, nu förvaltad av Sverigedemokraterna. Detta parti försöker se lika välkammade ut som alla andra, men samtidigt vet alla vad som gör dem speciella. Skulle de vara precis som sossarna så skulle folk rösta på sossarna, och inte på Sverigedemokraterna. I nästa val kan det hända att främlingsfientligheten gör comeback i riksdagen, se figur 1.

Tillväxtligan i andel av sin storlek leds just nu av Miljöpartiet och Sverigedemokraterna.
Figur 1: Tillväxtligan i andel av sin storlek leds just nu av Miljöpartiet. Sverigedemokraterna har ökat en del. Kanske tillräckligt för mandat i riksdagen. Siffror från Synovates väljarbarometer.

Piratpartiet har sin nisch: piratkopiering och integritet. De gick upp som en sol och ner som en pannkaka. Dock fick Pirate Bay-målen och FRA-lagen så pass mycket uppmärksamhet att deras nisch var populär över EU-valet, då de faktiskt tog sig in i Europaparlamentet. Jag tror dock inte att integritet räcker som nisch för ständig behörighet till riksdagen, ett svenskt Echelon till trots. Detta bevisas väl av figur 2.

Den stora tillbakagången mätt i relation till partiets tidigare storlek görs av Piratpartiet. Upp som en sol, ner som en pannkaka. Jag tror inte de har en sportmössa att komma in i riksdagen. Siffror från Synovates väljarbarometer. Siffrorna visar övriga partier, av vilka Piratpartiet är en betydande del.
Figur 2: Den stora tillbakagången mätt i relation till partiets tidigare storlek görs av Piratpartiet. Upp som en sol, ner som en pannkaka. Jag tror inte de har en sportmössa att komma in i riksdagen. Siffror från Synovates väljarbarometer. Siffrorna visar övriga partier, av vilka Piratpartiet är en betydande del.

Vapenexporten: Vår sak har svenska folkets stöd

Ikväll har jag som allmänt intresserad och medlem i Svenska Freds varit på en debatt med anledning av tidningen Re:public Services nyligen genomförda opinionsundersökning genom Demoskop om svenska folkets inställning till svensk vapenexport. Paneldeltagarna var Peter Eriksson (MP), Svenska Dagbladets Claes Arvidsson, Kristna fredsrörelsens generalsekreterare Håkan Mårtensson och Jens Eriksson från UD.

Claes Arvidsson förbluffade när han avfärdade anklagelser om att den svenska vapenhandeln skulle vara präglad av korruption. Skandaler som JAS-affärer med Tjeckien till trots, då man mutade tjeckiska politiker. Det var också intressant att han som egenuttalat starkaste motivering för den svenska vapenexporten satte säkerhetspolitiken och förhållandet till stater som USA, utan att egentligen kunna förklara annat än i svävande och otydliga ordalag vad det egentligen innebär. Jens Eriksson från UD föreföll pliktskyldig när han försvarade Sveriges handlande.

Håkan Mårtensson tog upp många problem med vapenhandeln, såsom att slutanvändarna av svenska vapen i många fall varit helt andra än de man ursprungligen slutit avtal med och att mindre bemedlade länders regeringar tillåts köpa vapen av svenska företag för betydande summor när de istället kanske borde bygga upp sina länder. Sist men inte minst Peter Eriksson och Miljöpartiet är en trogen och stark röst för en restriktiv vapenexport. I bakfickan hade han trumfkortet att MP lyckats förhandla sig till ett demokratikriterium i riktlinjerna för vapenexporten i förhandlingarna inför ett eventuellt regeringsbildande, vilket måste ses som bra.

Imorgon 10 december kommer Svenska Freds att ha en debattartikel i Sydsvenskan för att ordentligt presentera de starkt glädjande siffrorna om vad svenska folket tycker om vapenexporten. Från och med imorgon får vapenexportmotståndet en mycket starkare plattform att stå på. Vår sak har svenska folkets stöd.

Nedan följer lite bilder jag tog från debatten i ABF-huset i Stockholm.

 </dt> <Håkan Mårtensson, generalsekreterare för Kristna fredsrörelsen, och Jens Eriksson från Utrikesdepartementet.
Håkan Mårtensson, generalsekreterare för Kristna fredsrörelsen, och Jens Eriksson från Utrikesdepartementet.
Peter Eriksson (MP)
Peter Eriksson (MP)
Anders Birgersson, ansvarig utgivare för Re:public Service
Anders Birgersson, ansvarig utgivare för Re:public Service
Panelen.
Panelen.

Inga vapen till diktaturer

I Sydsvenskan kunde jag härom dagen läsa att Vänsterpartiet och Miljöpartiet pressat Socialdemokraterna till den gemensamma ståndpunkten att inte exportera krigsmateriel till odemokratiska länder. Detta är en del av förhandlingarna för att ta fram en gemensam plattform inför riksdagsvalet 19 september 2010.
Dessutom vill man ha regler för import, vilket också togs upp härom året i Krigsmaterielutredningen (KRUT). Frågan kom verkligen upp på dagordningen när Sverige importerade kikarsikten från den diktaturen Vitryssland. Det var förstås många som tyckte att det var olämpligt.
Socialdemokraterna är knappast några fredsduvor och MP och V ska ha en stor eloge för att man lyckades få S till detta. Socialdemokraterna beslutade förvisso på partikongressen 2005 att handeln med krigsmateriel “ska minska”. Det var dock inte något som märktes när föredetta statsministern Göran Persson (S) och Metall med hjälp av PR-byrån JKL nyligen gick ut och talade för fackets och vapenindustrins intressen på DN Debatt. I själva verket ökade vapenexporten under sossarnas regeringstid (och fortsatte så med alliansregeringen).
Folkpartiet bör nu agera kraftfullt i alliansförhandlingarna för att förverkliga införandet av ett demokratikriterium, vilket står skrivet i Folkpartiets partiprogram. Det kan inte vara ett liberalt partis eller regerings politik att förse diktaturer med vapen. Detta skulle kunna helgardera oavsett regering inför nästa mandatperiod och säkerställa att Sverige inte bidrar till att rusta arsenalerna i odemokratiska stater.
Aleksandr Lukasjenko
Vitrysslands diktator Aleksandr Lukasjenko -- en typisk person man inte bör handla vapen med.

I Sydsvenskan kunde jag härom dagen läsa att Vänsterpartiet och Miljöpartiet pressat Socialdemokraterna till den gemensamma ståndpunkten att inte exportera krigsmateriel till odemokratiska länder. Detta är en del av förhandlingarna för att ta fram en gemensam plattform inför riksdagsvalet 19 september 2010.

Dessutom vill man ha regler för import, vilket också togs upp härom året i Krigsmaterielutredningen (fyndigt förkortad KRUT). Frågan kom verkligen upp på dagordningen när Sverige importerade kikarsikten från diktaturen Vitryssland. Det var förstås många som tyckte att det var olämpligt.

Socialdemokraterna är knappast några fredsduvor och MP och V ska ha en stor eloge för att man lyckades få S till detta. Socialdemokraterna beslutade förvisso på partikongressen 2005 att handeln med krigsmateriel “ska minska“. Det var dock inte något som märktes när föredetta statsministern Göran Persson (S) och Metall med hjälp av PR-byrån JKL nyligen gick ut och talade för fackets och vapenindustrins intressen på DN Debatt. I själva verket ökade vapenexporten under sossarnas regeringstid (och fortsatte så med alliansregeringen).

Folkpartiet bör nu agera kraftfullt i alliansförhandlingarna för att förverkliga införandet av ett demokratikriterium, vilket står skrivet i Folkpartiets partiprogram. Det kan inte vara ett liberalt partis eller regerings politik att förse diktaturer med vapen. Detta skulle kunna helgardera oavsett regering inför nästa mandatperiod och säkerställa att Sverige inte bidrar till att rusta arsenalerna i odemokratiska stater.

Missa förresten inte Sydsvenskans gamla artikelserie Det svenska vapenhyckleriet.

Tvätta det svenska vapenexportbyket!

Tvätta det svenska vapenexportbyket!
JAS 39 Gripen.

Påståendet att branschen för krigsmateriel är en smutsig bransch kanske inte kommer som någon överraskning. Att det förekommer mutor har vi hört tidigare, även i svenska företag. Den mest kända affären är antagligen den så kallade Boforsaffären på 1980-talet, vilken handlade om en rad oegentligheter begågna av, det vid den tiden svenskägda, Bofors i Karlskoga. Det gällde framför allt smuggling av Robot 70 för luftvärn till Bahrain och Dubai och mutor till Indien.

Dagens (mask)ros går till Miljöpartiet för Peter Erikssons inlägg på DN Debatt idag. Artikeln är till största del en rekapitulation av det som Sveriges Television visat i en rad dokumentärer sedan 2007 och senast Uppdrag granskning 10 juni 2009, där Peter Eriksson deltog i en efterdiskussion. Denna gång gäller det korruptionsanklagelser i samband med försäljning av JAS 39 Gripen till Tjeckien, Ungern och Sydafrika.

BAE och Saab ska inte få komma undan med en förlikning. Självklart är det viktigt att misstänkta ska ställas inför rätta för korruption — låt dem inte köpa sig fria. Att det är vanligt med mutor i vapenhandeln gör det inte acceptabelt. Är det så att man inte kan sälja krigsmateriel utan mutor så tycker jag inte att man ska syssla med vapenhandel. Det gäller också staten som deläger, stödjer ekonomiskt och hjälper till att sälja produkter från den svenska vapenindustin.

När man läser om mutor brukar det vara mindre utvecklade länder än Sverige det gäller. Att det sker på riksdagens och regeringens radar medan man inte gör någonting åt det är förkastligt. När jag ser Miljöpartiets engagemang frågar jag mig: var är de borgerligas engagemang för att komma till rätta med denna korruption?

Vill du engagera dig mot den svenska vapenexporten så kan du göra det genom att gå med i Svenska Freds. Föreningen var central i avslöjandet av Boforsaffären och är en pålitlig röst i den svenska debatten. Svenska Freds och Skiljedomsföreningen (långa namnet) arbetar med fredsfrågor och är politiskt obunden. Du är lika välkommen som vänster eller borgerlig. Här samlas goda krafter mot just sådant som den korrupta vapenexporten.