Konstantin Golokteev från Jabloko berättar om läget i Ryssland på SILCs seminarium i Belgrad i december 2011.

Jag blir så stolt över mina vänner! Mina kära vänner i det liberala partiet Jabloko fick 12 % i valet i S:t Petersburg i december, men skulle enligt egen uppfattning — borträknat valfusk — ha närmare 20 %.

I dagens pappersupplaga av DN finns en stor artikel om presidentvalet i Ryssland, som äger rum nästa helg. Jablokos framgångar har rullat på sedan förra året och deras kandidat Grigorij Javlinskij (på bild i DN) ansågs först kunna bli en värdig motkandidat till Vladimir Putin, men diskades nyligen. Diskandet är förstås politiskt. Putin är rädd för starka och självständiga motkandidater. Liberala internationalen och ELDR protesterar förstås!

Inför valet i S:t Petersburg i december hade Jabloko samlat ihop 40 000 namnunderskrifter trots att gränsen var 30 000. Inför det föregående valet hade de samlat in 30 000, men det hade visat sig vara för liten marginal för att kompensera för valfusket. Såna här regler tar så mycket kraft att man knappt hinner föra en normal valkampanj och få ut sina budskap samtidigt.

Inför presidentvalet nästa helg lyckades Jabloko ändå samla in strax över 2 000 000 namnunderskrifter. Det är en imponerande summa! När jag träffade Jablokorepresentanter på SILCs seminarium i Belgrad i december och när vi hade dem som gäst i Stockholm en vecka senare så var de trötta men glada efter allt arbete i december.

Efter insamlingen inför presidentvalet nu skrev min vän och internationella sekreteraren Ksenia Vakhrusheva “yes, it’s unbelievavle, but we managed to gather over 2’000’000 signatures in support of Yavlinsky to be a candidate for president elections” på Facebook, en bedrift som skulle visa sig inte ge någon direkt utdelning i och med diskandet av Javlinskij.

Det är en ojämn och orättvis kamp att vara demokratiaktivist i Ryssland, men för den delen inte oviktig. Ksenia och de andra gör ett jätteviktigt jobb och jag hoppas att de en dag lyckas med att göra Ryssland till en demokrati. Tänk att de kunde få så stort stöd i S:t Petersburg i december och att 2 miljoner människor gav sitt stöd till Javlinskij genom att skriva under! Det bådar för en framgångsrik framtid, tycker jag. Go, go, go!

Fredag morgon förde jag gästerna till Haninge kommunhus där de utbildades i stadsplanering och kommunal ekonomi. Fältbesök gjordes till flera pågående byggnationer i Handen och Jordbro. Just budgetprocess och stadsplanering var de något torra, men av ryssarna efterfrågade, ämnena. De sa också att de var mycket nöjda med presentationerna och våra utbyten av frågor och svar, faktiskt så nöjda att en av dem sa att det var det mest professionella och informativa internationella besök han upplevt någonsin. Då ska man komma ihåg att konkurrensen är mycket hård, med tanke på hur mycket dessa människor reser.

Lördagen ägnades åt presentation av det lokala politiska arbetet i Haninge. De togs även till en guidad visning på Nobelmuseet, vilket var aktuellt i och med prisutdelningarna just då. På kvällen bjöds de på en middag tillsammans med Liberala kvinnor, vilka mottog en motsvarande delegation av ryska kvinnor.

Dels har såna här besök ett värde i att man lär sig varandras verksamheter och att man utbyter kompetens och idéer. Men det finns också ett värde i att vi tar emot rysk opposition på officiella besök i det politiska stöd  det innebär för en utsatt och motarbetad opposition i ett land med svårt politiskt förtryck.

Även Peter Olevik Dunder (FP) skrev om det ryska besöket.

Du kan läsa mer om SILC:s engagemang i Ryssland och andra länder här.

Ge ditt bidrag till den svenska insamlingen för Michail genom att sätta in pengar på Plusgironumret 55 13 35 – 3. Märk överföringen med “Beketovfonden”. Alla bidrag går oavkortat åt att täcka vårdkostnaderna för Michail Beketov.

Läs mer hos SILC, som sköter insamlingen, eller kolla på insamlingens Facebooksida.

Som det ser ut just nu har pengar till en månads behandling samlats in. Det behövs alltså mycket mer. Målet är att få ihop 60 000 kr, vilket skulle räcka till ett år.

Oksana Tjelysjeva i Stockholm 2010-12-06.

Sjätte december arrangerade SILC seminariet Rysslands demokrater under hård press med journalisten Oksana Tjelysjeva och Östgruppens ordförande Martin Uggla.

Det var en lite kuslig upplevelse att lyssna till Oksana Tjelysjeva. Förra gången jag lyssnade på en rysk journalist i Stockholm var det Oksanas väninna Anna Politkovskaja som talade hos Utrikespolitiska institutet. Det var förvisso mer än fyra år sedan, men jag kommer ihåg det mycket väl. Anna började att tala samlat om den senaste tiden i Ryssland, men blev allt mer förtvivlad och tillslut bröt hon ihop i en harklande, gråtande vädjan till omvärlden. Några veckor senare hittades hon skjuten i hissen i hennes bostadshus. Meddelande till den ryska staten: vi behåller gärna Oksana.

Jag skulle också gärna meddela den svenska regeringens stöd till Oksana och hennes likar, de som kämpar för mänskliga rättigheter och demokrati i Ryssland. Den ryska statsledningen bryr sig om vad omvärlden tycker, menar Oksana. Som exempel berättade hon att den ryska delegationen tidigare år demonstrativt tågat ut från OSCE:s (sv: OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) möten när Oksana skulle hålla sitt anförande. Det händer inte längre, eftersom Oksana nu bor i Finland och kommer till OSCE inbjuden av den finländska delegationen, men med samma budskap. Nu sitter de ryska statsrepresentanterna snällt och lyssnar på kritiken. Officiellt stöd betyder så mycket. Detsamma budskap hade Anna Politkovskaja i Stockholm 2006.

• http://www.svenskafreds.se/press/20091105.shtml
• http://svenskafreds.wordpress.com/2009/11/05/slapp-arbi-omedelbart/

Mannen som försvunnit är aktiv i föreningen Tjetjeniens mödrar, vilka ger efterlevande från krigen juridisk och social hjälp. Det är verkligen tragiskt att rättvisan fortfarande inte fungerar i Tjetjenien. Det är en korrupt delrepublik och ansvaret för det ligger hos den ryska regeringen.

Flera kvalificerade analytiker har visat sig haft fel om Tjetjenien vad gäller uppgifter om vad som hänt. Det återstår fortfarande en stor uppgift som åligger våra historiker, att reda ut vad som egentligen hände i Tjetjenien. Allt detta illustrerar ett känt faktum: sanningen är krigets första offer.

All denna pessimism betyder dock inte att man bör låta bli att följa utvecklingen i krig och väpnade konflikter. Sedan Youtube blivit stort och fler tvbolag har webbtv har tillgången på utländska nyhetsreportage och dokumentärer blivit allt bättre. BBCs program Witness visade dokumentären Chechen Fighters om den tjetjenska gerillans sentida tillstånd, vilken någon spelat in. Utmärkta Witness har också dokumentären The Lost Children of Chechnya om läkaren Hassan Bajev som under många år och fortfarande behandlar krigets offer på båda sidor.

BBC Fours dokumentär The Smell of Paradise är en ytterst intressant dokumentär om talibaner och mulla Omar — och framför allt den tjetjenska länken till Afghanistan. Trots att jag läst mycket om Tjetjenien och följt konflikten i många år är detta fortfarande dimmigt område. Denna dokumentär har en lång intervju med Selimsjan Jandarbijev som efterträddes av Aslan Mashadov 1997 i det som kan kallas Tjetjeniens enda demokratiska val.

Efter det fanns inte mycket offentlig information att tillgå kring Jandarbijev. Hans huvudsakliga sysselsättning blev att, med bas i Qatar, hålla kontakten med och samla in pengar från sympatisörer i gulfstaterna till gerillan i hemlandet. För detta mördades Jandarbijev år 2005 av den ryska säkerhetstjänsten. I denna dokumentär framkom viktig information om kontakterna med extremister i Afghanistan, som åtminstone inte jag hört förr.

Det kaukasiska lackmustestet: konsekvenser och lärdomar av det rysk-georgiska kriget i august i 2008

http://www.silkroadstudies.org/new/docs/silkroadpapers/0808Georgia-PP.pdf