SD: “En etniskt enhetlig skola”

Roland Gustafsson (SD)
Kommunfullmäktigeledamot Roland Gustafsons (SD) svar på frågan “Hur ska skolan se ut i framtidens Haninge?” i Magasin Haninge i maj 2014.

Den senaste tiden har jag läst om hur en fd rasistpartiledare i Frankrike kan tänka sig att lösa “Europas invandringsproblem” med Ebolaviruset, hur Sverigedemokraterna använder fattiga tiggare som syndabockar och senast igår att en lokalpolitiker i min egen kommun vill dela skolan mellan “svenskar” och “invandrare”, en så kallat “etniskt enhetlig skola”. De som vill det här firar nu framgångarna i helgens val och har mer makt att genomföra det de vill. Jag tycker det är så obehagligt. Det känns inpå skinnet eftersom att det är mina bekanta, kollegor, släkt och vänner de talar om. Folk jag jobbar tillsammans med, tränar och har kul med, och folk jag pratar med när jag behöver stöd och råd. När rasisterna talar vill de ta ifrån mig de jag litar på, de som hjälper mig och i vissa fall de jag älskar. Jag är lika arg nu som när ett gäng i skolan kallade min son för “kackerlackan”. Då förklarade jag omsorgsfullt att de inte fick mobba min son, hur allvarligt det var och att jag kommer att kolla att det aldrig mer sker. Det fungerade. Precis som min styvfar gjorde när min äldre halvbror var illa ute. Min styvfar gick ut på fotbollsplanen, tog tag i kvarterets egen lilla Hitler och lyfte upp honom i kragen. Sakta förklarade han att det var slut på mobbandet nu, tittade honom djupt i ögonen och ställde sedan tillbaka honom på marken. Det fungerade också. Man måste ta tag i sånt här. Vi får inte låta det ske. Jag vill inte vara den som såg det hända, men inget gjorde. Det är så otroligt viktigt att vi andra som varken behöver utstå att blir korrigerade med Ebola, bli förbjudna att vistas i landet eller på grund av färg på kroppen förpassas till en skola för barn med “marginella kunskaper” står upp tillsammans med våra bekanta, vänner och älskade.

“History will have to record that the greatest tragedy of this period of social transition was not the strident clamor of the bad people, but the appalling silence of the good people” — Martin Luther King

Debatten med SD i kommunfullmäktige

Igår måndag debatterade jag och andra mot SD i kommunfullmäktige i Haninge. Vad jag sa var en del av det som står här. Det gällde ett seminarium som Antirasismgruppen (ARG) i Haninge ordnat. Sammankallande för den gruppen är John Glas (FP), och det var därför jag halkade in på detta. John och jag diskuterade SD:s interpellation som ojade sig över detta hemska seminarium.

Vi bestämde oss för att skriva en gemensam insändare till lokaltidningen och jag tog debatten i kommunfullmäktige. Insändaren gjorde att lokaltidningen Mitt i Haninge istället bestämde sig för att skriva på redaktionell plats om händelserna. Tyvärr fick John, som blev intervjuad, inte komma med i tidningen och tyvärr framkom inte all vår kritik mot deras interpellation och agerande.

Vi bygger vårt resonemang på att SD:s egentliga problem är att de inte tycker om att ARG tillsammans med Expo drar upp den svenska rasismens historia, där SD har sin givna plats. Andra partier har växt fram på principer som allmän rösträtt, förbättrande av arbetarnas villkor eller kyrklig gemenskap och moral. Någon sådan historia har inte Sverigedemokraterna. Deras bärande tanke har sedan börja varit rädsla och hat gentemot människor som kommer från andra länder. Om det ska vi berätta, och har SD problem med det så låt dem ha det.

Sverigedemokraterna om vapenexport

Läste igenom riksdagsmotionerna i samband med debatten om rapporten Strategisk exportkontroll 2010 och fastnade särskilt för SD:s.

SD:s motion i korthet:

  • Krigsmaterielindustrin ska vara svenskägd och SD öppnar för mer statligt ägande. Dvs som under kalla kriget, för minst 25 år sedan.
  • Riktlinjerna ska ha som primärt syfte att främja försvarsindustrins (sälj mer vapen!) och utrikespolitikens behov.
  • EU-regler som begränsar den svenska vapenindustrin är dåliga, av ovanstående anledning.
  • Tillbaka till invasionsförsvar, dvs som för 10 år sedan.
  • SD tror i sin enfald att det är billigare att utveckla eget än att köpa färdiga vapensystem utifrån. Vänligen jämför den tio år försenade Helikopter 14 med Black Hawk, som levereras närmast omgående.

Det är som att sätta sig i en försvarspolitisk tidsmaskin och åka bakåt i tiden, trots att världen och hoten har förändrats. Exportreglerna ska därtill sakna all omtanke om omvärlden och Sverigedemokraternas sinne för ekonomi ska råda även över försvarets materielanskaffning.

Vilka tomtar.

Upp som en sol, ner som en pannkaka

Det är svårt att etablera ett nytt riksdagsparti. Att det är svårt beror till ganska stor del på att de unika inriktningarna redan är paxade, så att säga. I modern tid — jag kollar på 1929 till idag — är det bara Miljöpartiet och Kristdemokraterna som lyckats tas sig in. De vilar på ekologism respektive gudstro. Unika nischer.

Och så har vi förstås Ny demokrati. Deras unika erbjudande till röstmarknaden var främlingsfientlighet. Tack och lov är de borta nu. Men nischen finns kvar, nu förvaltad av Sverigedemokraterna. Detta parti försöker se lika välkammade ut som alla andra, men samtidigt vet alla vad som gör dem speciella. Skulle de vara precis som sossarna så skulle folk rösta på sossarna, och inte på Sverigedemokraterna. I nästa val kan det hända att främlingsfientligheten gör comeback i riksdagen, se figur 1.

Tillväxtligan i andel av sin storlek leds just nu av Miljöpartiet och Sverigedemokraterna.
Figur 1: Tillväxtligan i andel av sin storlek leds just nu av Miljöpartiet. Sverigedemokraterna har ökat en del. Kanske tillräckligt för mandat i riksdagen. Siffror från Synovates väljarbarometer.

Piratpartiet har sin nisch: piratkopiering och integritet. De gick upp som en sol och ner som en pannkaka. Dock fick Pirate Bay-målen och FRA-lagen så pass mycket uppmärksamhet att deras nisch var populär över EU-valet, då de faktiskt tog sig in i Europaparlamentet. Jag tror dock inte att integritet räcker som nisch för ständig behörighet till riksdagen, ett svenskt Echelon till trots. Detta bevisas väl av figur 2.

Den stora tillbakagången mätt i relation till partiets tidigare storlek görs av Piratpartiet. Upp som en sol, ner som en pannkaka. Jag tror inte de har en sportmössa att komma in i riksdagen. Siffror från Synovates väljarbarometer. Siffrorna visar övriga partier, av vilka Piratpartiet är en betydande del.
Figur 2: Den stora tillbakagången mätt i relation till partiets tidigare storlek görs av Piratpartiet. Upp som en sol, ner som en pannkaka. Jag tror inte de har en sportmössa att komma in i riksdagen. Siffror från Synovates väljarbarometer. Siffrorna visar övriga partier, av vilka Piratpartiet är en betydande del.

Sverigedemokrater, Sverigedemokrater, Sverigedemokrater

Sverigedemokrater, Sverigedemokrater, Sverigedemokrater. Mycket snack för så pass dåliga idéer, skulle jag vilja säga. Men de orden räcker förstås inte för att hålla dessa herrar borta från makten i Sverige. Alla är förstås rädda för att de ska komma in i riksdagen om ett år. Och visst finns det en risk.

Vad skulle det innebära om Sverigedemokraterna kom in i riksdagen? Om mandatfördelningen blir olycklig skulle det kunna ge dem en vågmästarroll. Vad det i själva verket betyder är att de får mer makt än vad de borde ha med hänsyn till andelen röster de fått. Risken finns alltså att Sverige får ett större stänk av “nationalistisk politik”, “befolkningsmässigt homogent samhälle” och “principen om en stat, en nation” än vi först befarade. Citaten i detta stycke är ordagrant hämtade från Sverigedemokraternas hemsida och principprogram. Kusligt!

Som Lena Sundström sagt så sätter de främlingsfientliga partierna, som tex Dansk Folkeparti, Front National och Vlaams Belang, sin prägel på hur människor tänker och hur de agerar mot varandra. Mentaliteten hos folket präglas av den rådande politiken. På sina håll ute i Europa har “problemformuleringen” styrts mot mer rädsla inför och misstroende mot medmänniskor. Detta utöver att de fått lagar som gör livet surt för människor av utländsk härkomst. Givetvis kan det gå så även i Sverige.

På Haningedagen förra helgen hade jag nöjet att debattera med tre Sverigedemokrater. Ja, nöje. För det är med en känsla av glädje jag ser de yngre Sverigedemokraterna börja tvivla på sina äldre, mer slipade ledare. Dessa människor får inte stå oemotsagda. De får heller inte framstå som några martyrer, för synd om dem, det är det inte. Samtidigt får de inte vinna någon legitimitet. I varje samtal ska det framgå att vi talar med dem, men att vi aldrig kan godta deras idéer om att man utifrån en människas utseende eller härkomst kan avgöra att denna är en sämre människa.