Och så har vi förstås Ny demokrati. Deras unika erbjudande till röstmarknaden var främlingsfientlighet. Tack och lov är de borta nu. Men nischen finns kvar, nu förvaltad av Sverigedemokraterna. Detta parti försöker se lika välkammade ut som alla andra, men samtidigt vet alla vad som gör dem speciella. Skulle de vara precis som sossarna så skulle folk rösta på sossarna, och inte på Sverigedemokraterna. I nästa val kan det hända att främlingsfientligheten gör comeback i riksdagen, se figur 1.

Figur 1: Tillväxtligan i andel av sin storlek leds just nu av Miljöpartiet. Sverigedemokraterna har ökat en del. Kanske tillräckligt för mandat i riksdagen. Siffror från Synovates väljarbarometer.

Piratpartiet har sin nisch: piratkopiering och integritet. De gick upp som en sol och ner som en pannkaka. Dock fick Pirate Bay-målen och FRA-lagen så pass mycket uppmärksamhet att deras nisch var populär över EU-valet, då de faktiskt tog sig in i Europaparlamentet. Jag tror dock inte att integritet räcker som nisch för ständig behörighet till riksdagen, ett svenskt Echelon till trots. Detta bevisas väl av figur 2.

Figur 2: Den stora tillbakagången mätt i relation till partiets tidigare storlek görs av Piratpartiet. Upp som en sol, ner som en pannkaka. Jag tror inte de har en sportmössa att komma in i riksdagen. Siffror från Synovates väljarbarometer. Siffrorna visar övriga partier, av vilka Piratpartiet är en betydande del.

Vad skulle det innebära om Sverigedemokraterna kom in i riksdagen? Om mandatfördelningen blir olycklig skulle det kunna ge dem en vågmästarroll. Vad det i själva verket betyder är att de får mer makt än vad de borde ha med hänsyn till andelen röster de fått. Risken finns alltså att Sverige får ett större stänk av “nationalistisk politik”, “befolkningsmässigt homogent samhälle” och “principen om en stat, en nation” än vi först befarade. Citaten i detta stycke är ordagrant hämtade från Sverigedemokraternas hemsida och principprogram. Kusligt!

Som Lena Sundström sagt så sätter de främlingsfientliga partierna, som tex Dansk Folkeparti, Front National och Vlaams Belang, sin prägel på hur människor tänker och hur de agerar mot varandra. Mentaliteten hos folket präglas av den rådande politiken. På sina håll ute i Europa har “problemformuleringen” styrts mot mer rädsla inför och misstroende mot medmänniskor. Detta utöver att de fått lagar som gör livet surt för människor av utländsk härkomst. Givetvis kan det gå så även i Sverige.

På Haningedagen förra helgen hade jag nöjet att debattera med tre Sverigedemokrater. Ja, nöje. För det är med en känsla av glädje jag ser de yngre Sverigedemokraterna börja tvivla på sina äldre, mer slipade ledare. Dessa människor får inte stå oemotsagda. De får heller inte framstå som några martyrer, för synd om dem, det är det inte. Samtidigt får de inte vinna någon legitimitet. I varje samtal ska det framgå att vi talar med dem, men att vi aldrig kan godta deras idéer om att man utifrån en människas utseende eller härkomst kan avgöra att denna är en sämre människa.