McNamara skulle dock svänga drastiskt efter att en krypande insikt om krigets dåliga utsikter och lönlöshet infann sig. 1968, då kriget ännu inte var över, avsade han sig — eller sparkades från — posten som utrikesminister för att istället bli chef för Världsbanken. Frågan är om han inte borde ha gått tillbaka till näringslivet istället. I McNamaras sorts nyvunna filantropi gav Världsbanken under hans tretton år enorma krediter, vilket förvärrade den skuldfälla som idag finns i många utvecklingsländer.

Den prägel McNamara satt på Vietnamkriget har kan ångrat. Under många år har han legat på psykologsoffan och reflekterat över dessa ting, i sina böcker och mycket uppmärksammat i filmen Fog of War. Bättre en sen insikt än en utebliven.