Solvalla Swimrun 2017

Pallen på Solvalla Swimrun i herrkategorin. Foto: Solvalla Swimruns instagram.
Pallen på Solvalla Swimrun i herrkategorin. Foto: Solvalla Swimruns instagram.

Tomas Granberg och jag tog Tallinkbåten till Solvalla Swimrun utanför Espoo i Finland och lyckades ta hem andraplatsen till Sverige. Tävlingen utspelar sig i Noux nationalpark. Miljön är mycket lik de tekniska stigar på gränsen till obanat som vi är vana vid i Tyresta nationalpark och Paradiset, där både jag och Tomas lagt många träningstimmar. Jag älskar den här typen av natur och löpning. Det man tycker om att göra är det lättare att bli bra på. Särkilt i uthållighetsidrott där träningsvolym är så centralt.

All löpning och simning i naturreservaten här hemma tillät oss att utmana de bästa i Finland. Låt mig bara göra klart att de här människorna är mycket starkare atleter än vi, generellt sett. Att vi kunde konkurrera denna gång var för att vi är specialiserade i långdistansswimrun och i sån här terräng. Normalt sett ska vi inte vara något hot mot löpare som gör 2:24 på maraton eller har framskjutna placeringar på Norseman och VM i Ironman.

Tomas och jag lurpassar bakom de två finska lagen i täten. Foto: Tero Koski.

Hela första halvan av loppet såg ut som bilden ovan. Vi var 100 m bakom på löpningarna hela tiden och fick närmare kontakt under simningarna. När det var tät skog försvann de utom synhåll men vi visste att de inte var långt framför. Jag gör ofta så att jag bidar min tid hack i häl och väntar ut offret för att sedan gå på när de börjar bli trötta, som en hyena. På långa lopp är det bättre för oss att hålla en jämn fart och inte bedriva en sekundjakt förrän mot slutet. Det ska dock sägas att det är energieffektivt att simma i klunga om man är jämna i simningen, så jag förstår att tätlagen ville hålla ihop.

Vi simmar om och tar över andraplatsen. Foto: Tero Koski.

Och visst blev det så att avståndet plötsligt krympte och vi kunde simma om och gå upp som tvåa ur vattnet, som bilden ovan visar. Min känsla då var att eftersom att de simmade nästan lika snabbt som oss just där fastän vi simmat snabbare tidigare var denna simning förmodligen ansträngande för dem. Jag simmar mer på muskler än frekvens och med låg puls vid uppstigning var chanserna att omedelbart skapa en lucka alltså beräknade som goda. Laget i ledning hade dock dragit ifrån oss andra strax innan.

Andreas Ribbefjord och Tomas Granberg. Solvalla Swimrun 2017. Foto: Tero Koski.
Jag och Tomas öser på. Foto: Tero Koski.

Vi höll en kontrollerad fart större delen av loppet. Redan i början hände nämligen något underligt. På första simningen kände jag att jag utan stor ansträngning kunde gå upp i ledning. Men när jag steg upp på land såg jag att Tomas inte hängt med. Det förbryllade mig för han brukar orka hänga på. Vi tog fram linan och fortsatte sammanlänkade under resten av tävlingen. Tomas varnande om att han hade en dålig dag, att han skulle behöva ”gräva djupt” och att jag skulle behöva dra mot slutet. Farten var inte anmärkningsvärt hög och vi var bara 4 km in i tävlingen så jag blev lite orolig över honom.

Jakten på ledningen. Foto: Tero Koski.
Jakten på ledningen. Foto: Tero Koski.

Det blev inte så farligt som jag befarade. Tomas lät mer avslappnad i andningen längre in i loppet så jag var inte så orolig över honom. Han simmade inte som han brukar men orkade hålla farten i löpningen. När det var runt 5 km kvar var det dags att sätta igång med jakten på ettan. Då tänkte jag att med fem kilometer kvar och då Tomas kändes rätt stark var risken att vi skulle tappa så mycket fart att vi skulle förlora andraplasen var låg även om vi ökade lite. Vi visste inte hur långt framför ledarna var men vi var beredda att göra ett försök.

Teemu Lemmettylä och Teemu Toivanen passerar mållinjen och vinner.
Teemu Lemmettylä och Teemu Toivanen vinner. Foto: Tero Koski.

Tyvärr räckte det inte. Den sista löpsträckan på tävlingen innehåller en skidbacke som man ska uppför inte långt innan mål. Där har man god sikt på lag framför. De finska kämparna var dock utom synhåll i backen och vi insåg att avståndet upp till ledningen var för stort. Vi kollade på klockan och insåg att vi åtminstone kunde gå under fem timmar och siktade då på det istället, med något avslappnad löpning. Efteråt fick vi höra att de sett oss när de tittade bakåt efter sista simningen och inte känt sig helt säkra, vilket trots chanslösheten känns bra. De vann med en tid som var 4 min 30 s snabbare än vår.

Vinnare Solvalla Swimrun 2017
Roligt att diskutera loppet med konkurrenter efter målgång. Foto: Tero Koski.

Topp 3 Solvalla Swimrun 2017, herrar:

  1. Team ColdZyme: Teemu Toivanen (FIN) & Teemu Lemmettylä (FIN) 4:52.20
  2. Cartel AB: Andreas Ribbefjord (SWE) & Tomas Granberg (SWE) 4:56.50
  3. Mylly Pyörimään: Mika Luoto (FIN) & Markus Lampainen (FIN) 5:03:37

Tack till organisationen och särskilt banläggaren Heikki som sprungit och simmat sammanlagt 700 km under skapandet av denna fina bana!

Se även reportage i Hufvudstadsbladet.

Film från Solvalla Swimrun 2017:

Ötillö 2017

Tävlande i Ötillö 2017 på blåsig klippa.
Foto: Jakob Edholm / Ötillö.

Det är som att kliva in i en saga. Solen har ännu inte gått upp när vi springer ner mot första stranden. Ögat söker sig långt över vattnet, genom blåsten och mot stroboskopet. Himlen är grå och havet är grått. Tillsammans kastar vi oss mot de vitkantade vågorna, ledda av det blinkande ljuset i horisonten.

Det finns en del mystik kring det ursprungliga Ötillö mellan Sandhamn och Utö. Hur hårt, långt eller kallt är det? Hur kommer man in? De har sett de stilfullt producerade filmerna och ställer frågorna. En del saker måste upplevas för att förstås. Jag kan bara säga att allt förmodligen är sant. Ötillö lever upp till mytbilden.

Ötillö är inte en tävling för alla och Ötillö är inte garanterat säkert. Det kräver fysisk kapacitet, specifika kunskaper och mentala egenskaper. De som presterar riktigt bra har tränat specialiserat för den första måndagen i september i flera år.

Nu har jag genomfört Ötillösagan för första gången och förstår den lite bättre. Tack Ola, för att jag fick uppleva det här. Nästa år kommer jag tillbaka för att ge allt.

Ola Lagerström och Andreas Ribbefjord. Foto: Pierre Mangez / Ötillö.
Foto: Pierre Mangez / Ötillö.
Andreas Ribbefjord, Ötillö.
Foto: Jakob Edholm / Ötillö.

Sigge Tuna Swimrun 2017

Sigge Tuna Swimrun blev lite av en revansch för Kalle och mig som lag då Kalle åkte på kramp i vaderna 2/3 igenom årets Långholmen swimrun, vilket innebar att vi förlorade vår ledning.

Kul med högt tempo på en kortare tävling. Inte så mycket adrenalin som på Ångaloppet eftersom att det varken fanns någon framför eller någon som jagade oss. Men ett nytt banrekord blev det hur som helst med den mistänkt numerologiska tiden 01:23:45. Scary!

Och så blev vi intervjuade i lokaltidningen.

Andreas Ribbefjord och Karl Lundin.
Andreas Ribbefjord och Karl Lundin. Foto: Camilla Pålsson / Sigtunabygden / Upsala Nya Tidning.

Ångaloppet 2017

Ångaloppet gick bra för Tomas och mig. Älskar adrenalinet på kortare tävlingar med fin konkurrens, som denna. Terränglöpning är mer till vår fördel än lättsprunget, förefaller det. Den stora andelen tung terräng tillsammans med att vi lyckades simma förbi några gav oss en femteplats. Vi gick ut ganska lugnt bara en bit snabbare än 4-tempo medan många tryckte på på långa grusvägen. Hälften av dessa snabbspringare käkade vi ändå upp på de inledande längre simningarna.

Sen var det fight om femteplatsen med två lag under hela andra halvan av loppet, dvs runt en timma. Framför allt låg vi jämnt med Viktor Lenke och Micheal Mleczko länge men lyckades hålla dem bakom oss — om än strax bankom — de sista kilometrarna. Kul att tävla med Tomas. Vi är mycket jämna i både simning och löpning. Dessutom är han — på teknisk engelska — a great guy. ;)

Joakim Perani, Tomas Granberg och Andreas Ribbefjord på halaste klippan.
Joakim Perani, Tomas Granberg och Andreas Ribbefjord på halaste klippan. Foto: Alexander Höglund / Ångaloppet.
Andreas och Tomas. Ångaloppet 2017.
Andreas och Tomas. Ångaloppet 2017. Foto: Marcus Melander / Ångaloppet.

Figures don’t lie

Utvecklingen för total träningsmängd ser bra ut:

Träningsmängd 2013--2017q2.
”Styrka” är till största del klättring. Diagrammet är någon månad gammalt.

Men betänk då:

I’m a numbers guy och jag kände mig tvungen att analysera varför jag inte blivit så mycket bättre i löpning detta år trots högre total träningsmängd. Det visade sig att jag klättrat mer (3,21 pass/v YTD) och visst har jag blivit bättre i klättring — eller, iaf i bouldering. Det visade sig att jag simmat mer (4 554 m/v år 2016, 6 463 m/v YTD) och det har också givit stor effekt i tävlingsresultat i swimrun i år.

Men löpningen, då? Se diagram två. Anledningen till att jag uppvisat så pass liten förbättring (och på 10 km en försämring!) i år i löpning är mängden löpträning. Figures don’t lie! Jag ljuger inte för mig själv. Bara för att jag får in en 100+-km-vecka någon gång då och då betyder inte det att jag kan säga att jag springer 100 km/v. Titta på genomsnitt! I mitt kvartalsgenomsnitt syns att jag inte ökat min mängd nämnvärt från 2015. Det är från dessa tankar som diskussionen om mängdens betydelse härrör.

Insikten kom till mig när folk kring mig blev bättre och min löpning stod och stampade. Sedan sex veckor har jag ökat mängden och nu ska jag ligga på högre mängd så att jag får utveckling i löpningen så som i simning. Prestationsidrott är ett jävla slit och ingenting för oambitiösa människor. På träning kan det vara jobbigt och på tävling blir man fan illamående. Welcome to the grind. Jag har inga skador, känningar eller motivationsproblem, så förutsättningarna för att det ska funka är goda.

Det gäller att också att jämföra sig med folk som är bättre än en själv. Elitlöpare ligger på åtminstone 150 km/v med kvalitetsbetoning och typ 200 km/v för långlöpare. Då ska väl jag klara futtiga 90 km/v? Vill man springa som swimruneliten så gäller det att vara på rätt sida om 2:50 på maran och det är en bit kvar.

Råkade se detta på Flotrack idag. Shit vilken motivation!

”I do my races with my heart. I just know that I can win it.” — Cha’iel Johnson, 12 år

Våra swimrunbanor i Haninge

Utö i all ära, men har du testar dig på de fyra banorna på Haninges fastland som jag, Micke, Maskinen, Henrik och Jonas brukar träna på? Kan du slå våra Stravarekord? Bring it on!

 

Rudan

Karta

4,6 km löpning + 1 000 m (18 %) simning = 5,6 km.

Segment på Strava.

Kuperad grusväg, teknisk stig och två 500 m-simningar i Nedre (”lilla”) Rudan. 18 % simning och bara fyra i-/urstigningar. Är du okej på att simma och gillar hög puls och andnöd? Härligt! Klarar du banan på under 34:20 (herrar) så är rekordet ditt.

Instruktion:

  1. Start vid grillplats vid stranden (pga ev GPS-lagg). Segmentsstart från röda stugan.
  2. Spring Maxingeslingan.
  3. Vid 0,2 km ta vänster där MTB-spåret börjar och följ orange markering.
  4. Vid 1,2 km avbryt MTB-spåret, ta höger och följ Maxingeslingan för att fullgöra ett varv runt sjön och komma till stranden du startade vid.
  5. Simma 500 m från stranden till stor berghäll vid motsatt ända av sjön.
  6. Spring rakt fram från hällen tills du når Maxingeslingan.
  7. Spring ett varv runt sjön samma väg som tidigare tills du kommer tillbaka till berghällen.
  8. Simma 500 m reverserat från häll till strand.
  9. Spring, passera segmentsslut vid röda stugan och stanna inte förrän bortom stora träskylten (pga ev GPS-lagg).

 

Tyresta kort

Karta

7,5 km löpning + 1 400 m (16 %) simning = 8,9 km.

Segment på Strava.

Första simningen dyig, andra sagolik. Fin stiglöpning längs Årsjön.

Instruktion:

  1. Segmentsstart vid korsningen (starta t.ex. vid parkeringen pga ev GPS-lagg).
  2. Spring Barnvagnsslingan.
  3. Simning 250 m i Bylsjön från dyig öppning c:a 70 m innan eldplats (för att unvika skvätta vatten på korvgrillare) till vassöppning på udde på motsatt sida.
  4. Spring vänster och sedan vänster vid korsning.
  5. I backe vid 2,0 km, tag höger på tydlig väg och följ till Årsjön.
  6. Vid vägens ände, tag höger och spring 50 m stig till berghäll.
  7. 850 m simning i Årsjön från berghäll, genom sund och med uppstigning vänster om stor bergvägg.
  8. Kort löpning längs sjön.
  9. 20 m simning.
  10. Löpning vänster på stig tills den efter backe ansluter till större stig.
  11. Löpning större stig vänster.
  12. Vänster vid anslutning till Sörmlandsleden och fortsätt leden riktning mot Tyresta by längs Årsjön.
  13. Vid 6,3 km tag av vänster från Sörmlandsleden några meter ned till berghäll vid vattnet.
  14. Simning 300 m från berghäll till berghäll där långa simningen startade.
  15. Tillbaka exakt samma väg du kom.

 

Tyresta lång

Karta

21,2 km löpning + 3 300 m (14 %) simning = 24,5 km.

Segment på Strava.

En liten del av himmelen på jorden? Över Tyrestas brända område, vid Stensjön och i skogen mellan Stensjön och Långsjön kan du inte ana att du är i Stockholm.

Nu börjar det likna riktig tävling vad gäller löp/sim-proportion och distans. Bitvis tungt teknisk löpning.

  1. Som Tyresta kort 1–10.
  2. Löpning större stig höger mot Stensjön över brända området (passerar skyltat vägskäl mot slutet).
  3. Simning i Stensjön från närmsta ställe från stig öst-sydöst c:a 400 m mot stor berghäll.
  4. Löpning Fornborgsslingan östlig riktning.
  5. Vid 8,8 km tag av vänster mot vindskyddet.
  6. Simning 100 m från vindskyddet mot udden motsatt sida över Stensjön.
  7. Löpning uppför/höger tills ansluting och fortsatt löpning på Fornborgsslingan motsols, som tidigare.
  8. Vid 10,5 km siktas vattnet nära. Lämna stigen och träng igenom buskaget ner till vattnet.
  9. 400 m simning norrut längs stranden till sandstrand vid eldplats.
  10. Löpning dubbelspår/traktorväg Storskogsslingan med grön märkning.
  11. Vid 12 km tag av höger och lämna Storskogsslingan till omärkt stig (secrets of Tyresta!).
  12. Vid 14,1 km anslut från omärkta stigen till Storskogsslingan och tag vänster mot Långsjön.
  13. Simning 100 m längs stranden från vindskyddet till berghäll.
  14. Spring c:a 100 m till nästa berghäll.
  15. 200 m siming från berghäll till nästa berghäll. Ingen simning korsar Långsjön.
  16. Löpning fortsatt på Storskogsslingan.
  17. Vid 17,7 km vid skyltad korsning tag reverserad tillbaka över brända området riktning mot Tyresta by/Årsjön.
  18. Vid 19,9 km där anslutning mot brända områdets stig gjordes, spring nedför mot Årsjön c:a 50 m.
  19. Simning 100 m rakt över.
  20. Löpning c:a 100 m på liten stig inåt och anslut till Sörmlandsleden, tag vänster och fortsätt Sörmlandsleden längs Årsjön.
  21. Forsätt enligt Tyresta kort från steg 13.

 

Gålö

Classified! Nej men den är svårnavigerad och har inget segment än.

 

Bilder från Rudanbanan

Henrik simmar i Nedre Rudan.
Henrik simmar i Nedre Rudan.
Micke och Henrik vid Nedre Rudan.
Micke och Henrik vid Nedre Rudan.
Micke i från berghällen, Nedre Rudan.
Micke i från berghällen, Nedre Rudan.

The Strava hit list update 3

Segment Rekordhållare
Fornborgsslingan Maskinen
Barnvagnsslingan Anders Svensson
Tyresta Barnvagnsslingan kort Maskinen
Rudan Swimrun Maskinen
Femman Maskinen
Ornö gula spåret Nils Penton
Vallavägen till Södra Jordbrovägen Jonas Petersson
Eskilsparken ring Hugo Dahlberg

Vad har hänt sedan sist? Två rekord till har tagits och ett har förlorats. Ornö gula spåret har fått en ny rekordhållare i Victor Zetterquist. Lätt match för en sån löpare, skulle jag gissa! Och Tobias Lidving råkade tangera ett annat av rekorden på listan. Men som sagt ingår det inte i uppdraget att ta tillbaka förlorade rekord. Då skulle jag riskera att hålla på i evighet!

Tyresta barnvagnsslingan kort

Gick lättare än förra gången då jag tog den lite längre ”Barnvagnsslingan” men precis missade den korta varianten. Tänkt vad lite vila innan kan göra. Lyckades pricka in 3:59/km.

Vallavägen till Södra Jordbrovägen

Från 3:50/km till 3:35/km. Jonas Petersson som hade det tidigare rekordet sa att han sprungit c:a 3:20/km 2/3 och sedan joggvilat och ovetande tagit rekordet. Det är som att stjäla godis från småbarn. Jag kanske borde sikta in mig på rekord med mer prestige.

Vad är kvar?

Bara ett rekord: ☠ Femman ☠. Förhoppningsvis blir det en överföring av ångest (nåja) från mig till nuvarande rekordhållaren Tomas ”Maskinen” Granberg. Han är redan nu lite skakis. Härom veckan blev han orolig bara han såg mig slöjogga i riktning mot Torvallaspåren när jag var på väg till annan business i området. Prestige!

 

Hur blir man bra på att springa?

För att bli bra på att springa behöver man ”springa mycket och gärna fort”, som Fredrik Uhrbom sa i Möt löparen. Vill man bli snabb så är det mer av fort och vill man bli ultralöpare är det mer fokus på mycket. Och se till att inte bli skakad, skulle jag vilja tillägga. Sen finns det 1 000 detaljer också, men i stora drag är det detta som gäller.

Mitt årsgenomsnitt på 60 km/v är alldeles för lite för att bli en bra löpare. Jag tränar förvisso simning också, vilket också ger kondition, men det räcker inte. Träningskompisen Henrik Gustafsson lade in några 100+km-veckor och jag ville inte vara sämre. Nu har jag avverkat fyra veckor i rad över 100 km. Det vill jag fortsätta med men just nu känner jag att det är bättre att dra ner ambitionen till 80 km/v då vader och rumpa kändes ansträngda efter en månad av 100+.

Av en annan träningskompis vid namn Tomas ”Maskinen” Granberg har jag nämligen lärt mig att dra ner på träningen när kroppen signalerar så att känningar inte utvecklas till problem. Tomas har tyvärr åkt på några skador och fått lära sig den hårda vägen att lyssna på kroppen. Jag har varit skonad från värre löparproblem. Giv mig styrkan att fortsätta lyssna på kroppen! Det är det jag gör nu iaf. Tänker långsiktigt!

Löpmängd senaste sju dagarna löpande juni & juli.

Banrekord på MIF triathlon 2017

2016 vann jag MIF triathlon på Ornö med tiden 32 min 36 s. Efter tävlingen pratade jag med tidigare — men inte innevarande — rekordhållaren och kanotisten Jocke Shields som sa att jag hade varit 5–10 s från banrekord utan att veta det exakta rekordet. Min utmaning på MIF triathlon föjande år blev därför att sätta nytt banrekord i denna blygsamma men ändå 32-åriga tävling. Jag satte som mål att ta mig under 32 min 15 s.

Anledningar till varför det borde gå bra för Andreas:

Anledningar till varför det bordet gå dåligt för Andreas:

  • Cyklat sammanlagt 0 km under 2017.
  • Formtoppning: långpass fyra dagar i rad (fjällöpning Nikka–Vistas–Sälka–Keb–Nikka) och sedan en dag vila innan tävling.
  • Andreas är inte och har aldrig varit en triatlet.

Success! Jag kom in på 32.08 (-28 s jmf 2016) och var lite snabbare i alla discipliner än året innan, enligt tävlingsledaren Åsa. Efter tävlingen fick jag reda på att banrekordet innan mitt rykande färska var 32.26 för herrar, dvs en sänkning på 18 s.

Break it down! Let’s go nerd-level on this shit! Ju mindre tävling, desto djupare analys, av någon anledning. :)

Simning (250 m)

Jag har knappt simmat någonting under 2017 utan paddlar och dolme. Anledningen har varit att få simträningen swimrunspecifik efter nästan uteslutande neutralsimning under hösten. Jag tror att det var därför jag först under den sista biten kom på mig själv med att börja engagera bensparken på allvar. Underpresterade kanske lite på grund av det, trots förbättrad simning sedan året innan.

Några yngre, typiska elitgruppssimmare (”elitsimmare” är ett konstigt ord som inte nödvändigtvis innebär motsvarande nivå som ”elitlöpare”, vilket iofs är en annan diskussion) kom upp före ur vattnet, varav två starka tjejer. Jag visste att Philip Parsons skulle vara först och långt före. Men det är lugnt, tänkte jag.

Cykel (8 km, blandat underlag)

Jag cyklade med idén om att trampa på ganska hårt men utan att dra på mig mjölksyra. Man får ju ändå mikrovila här och var då banan är bitvis knixig. Jag vet att cykel är min svaghet av den enkla anledning att jag inte tränar cykel annat än någon enstaka gång som alternativträning eller pendling. Detta år har jag åstadkommit 0 km cyklat på verklig cykel och bara några pass under tidig vår på spinningcykel på gymmet. Det jag eventuellt åstadkommer på cykeln är ren och skär överföring från löpningen.

Körde om de två tjejerna innan första backen. Efter 2 km blev jag dock omkörd på asfalten av en betydligt snabbare cyklist i tempoposition som jag simmat nästan jämt med, låt oss kalla honom Thomas Ewetz (Terrible Tuesdays Triathlon). På grusvägarna fick han som tur var inte utväxling för varken sin bättre cykelkapacitet eller dyrare cykel. Men när gruset var slut och det återstod runt 5 km asfalt ökade han gapet oss emellan, men bara sakta och inte så alarmerande. Vi tog dessutom in på två andra framför.

Löpning (3,2 km, kuperad stig)

Km 1: Jag visste att jag var starkare i löpning i år. Jag kan banan hyggligt. Det var därför med gott självförtroende jag gick ut på löpningen med två killar 50 m framför och en 150 m framför. Min första tanke var att bli tvåa var okej bara jag slog tidigare banrekord. De två närmaste, varav en Philip Parsons, kom jag ikapp efter bara några hundra meter. Klart jag ville om den återstående Ewetz men detta var en tävling mot banrekordet, inte andra löpare, så jag bidade min tid. Efter 1 km löpning förstod jag slutligen att jag skulle vinna eftersom att han tappade lite hela tiden och för att sannolikheten att han pacade sig fel var betydligt större än att han pacade sig rätt på denna tunga bana.

Km 2: Jag sprang nu med Ewetz ungefär 10 m framför och väntade på att han skulle krokna, vilket jag vid det laget visste att han skulle göra. Det kan ha inverkat negativt på min totalprestation då jag för ett tag dels gick för löst när han började tappa fart och dels väntade på tillfälle att springa om på den smala stigen. Men å andra sidan får jag tacka för harning i början.

Km 3: Med cirka 1 km kvar gick jag om och ökade progressivt fram mot mål. Med bara 100 m utförsbacke och målraka kvar gick jag upp på tårna och fick till en spurt med banrekordet som motståndare. Ewetz kom väl in 40 s efter eller så.

Start 15:00, färja bokad 16:00, så det var bara att doppa sig, torka, lämna nummerlapp, kolla lite målgångar, highfivea damvinnaren Lovisa Östberg, slänga in cykeln i bilen och racea iväg till färjan.

 

Jag efter målgång. Foto: Margareta Bernhardsson.
Jag efter målgång. Foto: Margareta Bernhardsson.

Höga kusten swimrun 2017

Fyra i herrklass, femma totalt på Höga kusten swimrun i lag med Tomas Granberg. Före oss diverse världsmästare i multisport/AR, swimrun och OCR, så man får vara nöjd!

Kul att…

  • simma om ultralöparen Patrik Wikström och Ludvig Werkmäster på långa simningen. Även roligt att strax efter det se hur det ser ut när snabba terränglöpare leviterar i hög fart över klippblock och försvinner i horisonten.
  • se Kristin Larssons och Daniel Hanssons starka löpning som vi inte hade något att sätta emot när det började närma sig slutet och Kristin hade återhämtat sig från hämmande nedkylning.
  • inte se Flinta och Young alls, för att de är så sjukt grymma.
  • tävla med en Tomas som är back in the game.

Och bildkavalkad! Foto av Peder Sundström och Magnus Stenman där inte annat anges.

Andreas Ribbefjord och Tomas Granberg efter målgång.
Andreas Ribbefjord och Tomas Granberg efter målgång. Foto: Nellie Haakansson.
Älskar stora paddlar.
Älskar stora paddlar.
Andreas Ribbefjord och Tomas Granberg (rosa strumpor).
Andreas Ribbefjord och Tomas Granberg (rosa strumpor).
Andreas Ribbefjord och Tomas Granberg.
Andreas Ribbefjord och Tomas Granberg.
Vinnarna Martin Flinta och Adriel Young.
Vinnarna Martin Flinta och Adriel Young. Flinta förmodligen lika hård som sitt efternamn.
Splittar i jämförelse med lag omkring oss.
Tomas är inte bara swimrunnare utan även i smyg kvantitativ analytiker.