Regime change

Bushs metod för Irak kändes som en rätt knölig väg mot demokrati och frihet redan när man jämförde med den fredliga omvandligen i Östeuropa. När egyptierna nu nästan har avsatt sin korrupte president står det klart att det inte heller i Mellanöstern är med en preemptive strike man åstadkommer den bästa regime change.

Tänk att man kan byta statsledning med fredliga metoder även i diktaturer — och även i Mellanöstern. Färgrevolutionernas tid är demokratins och frihetens tid. Egypten är nära nu. Hur nära är Iran och resten av Mellanöstern?

Ungdomar utanför Jamehmoskén i Esfahan, Iran, nyår 2008/2009.
Ungdomar utanför Jamehmoskén i Esfahan, Iran, nyår 2008/2009.

Färgrevolutionerna och Iran

otpor
Den serbiska rörelsen Otpor!s (sv: Motstånd!) symbol, vilken återanvändes flera år senare av Kmara i Georgien, Oborona i Ryssland och flera. Dessa organisationer är dock långt bättre organiserade än människorna i Iran.

Vi som med stort intresse följde de så kallade färgrevolutionerna — Georgien 2003, Ukraina 2004, Kirgizistan 2006 osv — ser likheterna med det som händer i Iran. I Iran har man valt den diplomatiska och oklanderliga gröna färgen, vilken också är islams färg, som kännetecken. Att man demonstrerar i en gemensam färg är dock inte det som är avgörande.

Det som utmärker dessa färgrevolutioner är att de är folkligt förankrade resningar för demokratiska och liberala värden mot envälde, korruption och otillräcklig social utveckling. Färgrevolutionerna hade sin början i postsovjetiska stater och har regeringsbyte som mål. Teknikutvecklingen har också underlättat revolutionerna, med mobiltelefonnäten och Internet. Kommunikation — och pr —  är mycket viktigt för färgrevolutionerna. Men det kanske främsta och tacksamma kännetecknet är att denna typ av revolution inte skall använda våld.

Något som skiljer färgrevolutionerna från upproret i Iran är att situationen i Iran är mycket mer spontan än de välorganiserade, ideologiska revolutionerna i tex Georgien och Ukraina där ungdomsorganisationer, inspirerade av tex den serbiska ungdomsrörelsen Otpor! och tänkare som Gene Sharp, samordnade professionella demonstrationer.

Det finns ett underligt motsatsförhållande i att demonstranterna i Iran riskerar sina liv för den yrvakne reformisten Mir-Hossein Mousavi. I själva verket deltog han i den islamska revolutionen 1979 och blev en del av eliten i det iranska statsetablissemanget (se bl a Foreign Policy). Motsatsen mellan detta och att demonstranterna också skriker efter demokrati och frihet är påfallande. Svaret ligger antagligen i att de antagligen hoppas på Mousavi som ett första steg i krypande förändringar.

Resultaten är också starka skiljetecken mellan färgrevolutionerna och Iran. I Tehran och Qom uteblir den stora omvälvningen. Den iranska apparaten är antagligen ännu tillräckligt stark och enad. Det bästa världen kan hoppas på för tillfället är som sagt första steget i en serie av krypande förändringar och att det sker så fredligt som möjligt.

Snillen spekulerar på Twitter angående Iran

Jytte Guteland, ordförande i SSU, twittrade just: “Sverige måste markera mot valfusket och det totalitära styret i Iran. Avvisa Irans ambassadör!” Iran har haft nog med utländsk inblandning. Om hot från utlandet skulle föra landet framåt så skulle Iran vara en blomstrande demokrati idag, med tanke på hur George Bush agerade. Ser folk inte att det just nu är närmare än någonsin att Iran själv löser sina problem?

Valet i Iran

Kontrasten mellan valen i Europa och Iran är rätt påfallande. Valet till Europaparlamentet var lugn och pålitligt. Till och med för lugnt, skulle jag säga. Inget utbrett fusk men heller inget överväldigande engagemang.

I Iran var valdeltagandet nästan dubbelt så högt och engagemanget starkt. Det påstådda valresultatet (och deltagandet) är mycket osäkert. Några säkra sådana siffror får vi nog aldrig. Starkt engagemang för demokrati finns i all fall!

BBC har video från protesterna här.

Uppdaterat:

Jag passar på att lägga in lite bilder från när jag var i Iran i januari 2009. Iran är ju på många sätt ett fantastiskt land.

Allt är inte burka i Tehran. Det finns mycket fördomar om Iran.
Allt är inte burka i Tehran. Det finns mycket fördomar om Iran.
Alkohol är förbjudet i Iran.
Alkohol är förbjudet i Iran.
Köer i trafiken hör till det normala i Tehran. Regeringen har bestämt att registreringnummer med udda siffror får åka varannan dag och jämna de andra dagarna. Välbeställda skaffar med fördel två bilar.
Köer i trafiken hör till det normala i Tehran. Regeringen har bestämt att registreringnummer med udda siffror får åka varannan dag och jämna de andra dagarna. Välbeställda skaffar med fördel två bilar.
Bönestund på Naghsh-e Jahan-torget i Esfahan.
Bönestund på Naghsh-e Jahan-torget i Esfahan.
Khomeini och de andra revolutionsfigurerna vakar över staden vart man än går.
Khomeini och de andra revolutionsfigurerna vakar över staden vart man än går i Tehran.
Helt fantastisk arkitektur i Esfahan.
Helt fantastisk arkitektur i Esfahan.
Imam Kohmeini-moskén i Esfahn. Man baxnar.
Imam Kohmeini-moskén i Esfahn. Man baxnar.
Till stöd för Palestina. Detta var i samband med Israels attacker mot Gaza vid nyår 2008--2009.
Till stöd för Palestina. Detta var i samband med Israels attacker mot Gaza vid nyår 2008--2009.
Kvällsmöte på Imam Khomeinimoskéns gård angående Gaza.
Kvällsmöte på Imam Khomeinimoskéns gård angående Gaza.
Förskoleklass i Esfahan.
Förskoleklass eller vad det nu kan vara i Esfahan.
Maten är riktigt bra.
Maten är riktigt bra.

Ett tag sedan sist

Det var sannerligen ett tag sedan sist. Sedan sist har jag varit en sväng i Iran på skidor i Alborzbergen, vilse i Tehran och vittne till politiska stödmöten för Palestina i Esfahan. Sedan har jag också tackat ja till att bli ordinarie ledamot i grund- och förskolenämnden i Haninge kommun, vilket fått mig att återuppliva min gamla blogg. Räkna med mer lokalt material här framöver, varvat förstås med den stora världen utanför Haninge, där jag bor.

Svindlande vacker arkitektur
Svindlande vacker arkitektur. Imam Khomeinimoskén i Esfahan.
Skuggor som sveper över Imam Khomeinitorget i Esfahan
Skuggor som sveper över Imam Khomeinitorget i Esfahan.
Till stöd för Palestina och organisationer som åtnjuter iranskt statsstöd.
Till stöd för Palestina och organisationer som åtnjuter iranskt statsstöd.
Detta är också Iran.
Detta är också Iran. Utsikt från en topp i Alborzbergen, strax norr om Tehran.
Även detta är Iran.
Även detta är Iran.

Om skidor i Iran

I slutet på förra veckan var jag och Gurra på ett intressant föredrag hos Addnature om… skidåkning i Iran. Perfekt för oss som snart ska dit och åka. Killen som visade bilder och berättade historier heter Andreas Bengtsson och driver Mountain Guide Travel. Vi fick en rad bra tips om skidåkningen i Dizin och Shemshak. Han kunde till och med visa oss var han åkt med Google Earth och koordinater från hans GPS, vilket var ballt. Men bäst var kanske bilderna. Vilka berg!

Jag väntar förresten fortfarande på visum.

Andreas Bengtsson håller låda och visar skidbilder från Iran.

På skidor i Iran

Oklart vem som är på bilden. Hittat på Google Images. Men tror att det är från Shemshak.

Skidresa till Iran. Varför inte? Den här gången var det Gustav som kom med idén — en strålande sådan. Skidorter som Dizin och Shemshak ligger bara två timmars taxiresa från Teheran. Lite stadsliv i Teheran och massor av bra skidåkning i Shemshak vore perfekt. Skidåkningen sker på över 2000 meters höjd har jag läst. Nu gäller det bara att visumansökan inte avslås. :)