Bilden av Pakistan

Karachi, Wikimedia commons.
Karachi, Wikimedia commons.

Och så några ord om världens sjätte folkrikaste land, som just haft val.

I helgen genomfördes det val som för första gången i Pakistans historia lämnar över makten från en demokratiskt vald regering till en annan. Ingen statskupp, inget politikermord, bara val. Den gamle kuppmakaren Musharrafs pajasartade återkomst blev en flopp. Istället vann center-höger-partiet PML-N och den socialt satsande nykomligen Imran Khans parti blir sannolikt den utpräglade oppositionen.

Valfusk rapporterades förvisso, gränslandet mot Afghanistan är en krigszon och militären har för mycket makt över politik till näringsliv. Men demokratins kännetecken var många: högt valdeltagande (60 % har nämnts), det tidigare regeringspartiet PPP accepterade valresultatet och i krigs- och talibanplågade Khyber-Pakhtunkhwa röstade man för Imran Khans demokrati och välfärd.

Det är lätt att dra paralleller till södra Afrika i betydelsen att detta är ett område som under längre tid haft en positiv utveckling som det tar världen många år att se. Läser jag internationell media om Pakistan är det drönarkrig, talibaner och bombdåd. I pakistansk media är det till stor del istället näringsliv, vanlig politik och …typ invigningar och kändisfester.

Gapet mellan Pakistan och bilden av Pakistan är fortfarande mycket stort. Men med samma säkerhet som fördomsbilden ligger efter så ligger kapitalmarknaden före: precis som i Nigeria och Johannesburg har även Karachibörsen haft en otroligt bra utveckling de senaste åren. Långsiktigt är det inte svårt att föreställa sig ett Pakistan med ett näringsliv i nivå med Indiens, social utveckling och ett hyggligt liv. Det alldeles oavsett rapporter i media om något bombdåd.

Svensk vapenexport och (o)heliga krig

Talibaner
Talibaner — här 2001 i klassiska, amerikanskförsedda Toyotapickups. Varför inte uppdatera med lite svensk materiel?

Sedan gammalt: Pakistans försvarsmakt är (eller har iaf varit) halvt om halvt lierad med talibanerna och har försett dem med vapen, pengar och underrättelser.
Samtidigt: Pakistan är de senaste åren en av de största mottagarna av svensk krigsmateriel för spaning och krigsledning med systemet Erieye, utöver all tidigare vapenexport till landet.

Sedan gammalt: Huset Saud förser terrorister i länder världen över med pengar och vapen. Vidare rullade man förra året in tanks i grannlandet Bahrain för att kväsa demonstrationer för demokrati.
Samtidigt: Saudiarabien har på senare år inte bara köpt Erieye, utan även den svenska pansarvärnsroboten Bill 2. Saudiarabien är även de en av de största mottagarna av svensk krigsmateriel. Ni har säkert också hört om hur Sverige har hjälpt Saudiarabien med att anlägga en vapenfabrik och att vi fortfarande har ett gällande militärt samarbetsavtal med landet.

Samtidigt med allt detta: Andreas Ekman Duse, chef för ISP — den myndighet som beviljar tillstånd för svenska vapenaffärer, talar hos Utrikespolitisk institutet 23 februari 2012 under rubriken “En ansvarsfull exportkontroll”. Han hävdar då att svensk vapenexport agerar i Sveriges intressen, bl.a. genom att trygga världens handelsvägar och oljetillgång. Jag tror Ekman Duse och de som skrev den strategin — var de nu finns — har fått något om bakfoten. Har de tänkt på vad de understödjer?

Sverige: diktaturernas vapensmedja

Vädret är trist och tråkigt i Stockholm denna morgon och nyheterna är på samma vis. Inspektionen för strategiska produkter (ISP) släpper 2011 års statistik för den svenska vapenexporten och det ser inte muntert ut. Ni kanske kommer ihåg “Boforsaffären”, en stor smuggelskandal till Mellanöstern på sin tid. Idag görs samma typ av affärer — men större. De redovisas i ISP:s årliga skrivelse till regeringen (om än knapphändigt) och försvaras idag på DN Debatt av en av landets propagandamyndigheter för vapenexport.

Samma år som riksdagen beslutat att krigsmateriellagen ska skrivas om i syfte att sluta exportera vapen till diktaturer slår svensk vapenexport antagligen all time high till diktaturer. Inte för att det är i lagens eller i regeringens riktlinjers anda, utan för att det genom åren utvecklats en helt snedvriden praxis av företag, myndigheter och ministrar. Det här är till att börja med fullständigt omoraliskt och därutöver också stick i stäv med Sveriges utrikespolitiska ambitioner, som man bl.a. kan läsa om i utrikesdeklarationen 2012 som presenterades nyligen.

Som sagt, en mycket mulen dag idag. Må detta vara sista festen för vapenföretagen. Saudiarabien som näst största mottagare av svensk krigsmateriel, de senaste åren med export av både flygburen radar för övervakning och krigsledning och krigsmateriel för strid — pansarvärnsrobotar. Är det så här regeringen har tänkt sig Sveriges roll i världen?

Se också pressmeddelande från Svenska Freds.

Eloge till Fredrik Malm (FP) och Caroline Szyber (KD), som bl.a. har citerats i DN. MP har pressmeddelande.

Se även DI och Ekot.

Ansvarig minister Ewa Björling (M) skulle jag aldrig rösta på, vilket blev tydligt igen på svt.se.

Ärkebiskopen bloggar.

Guldmedalj till Sverige!

En guldmedalj för skicklighet och ansvarskänsla.
En guldmedalj för skicklighet och ansvarskänsla.

Sverige är världsmästare i vapenexport. Vi är det land i världen som 2010 exporterade mest krigsmateriel, per person räknat.

Vad är det då vi exporterar? Ja, allt kommer vi inte att få veta, eftersom att mycket är hemligstämplat. Något avslöjade i alla fall ISP i ett pressmeddelande häromdagen:

“Under 2010 var det fortfarande JAS 39 Gripen till Sydafrika, stridsfordon 90 till Nederländerna och luftburen spaningsradar till Pakistan som gav utslag i statistiken. Nytt för 2010 var exporten av luftburen spaningsradar till Förenade Arabemiraten och Thailand.”

Bland de största affärerna var alltså JAS till Sydafrika, en affär omvittnat full av korruption, och Saab Microwave Systems radarsystem Erieye med tillhörande plan till Pakistan.

Tillstånd “bör inte lämnas om det avser stat där omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer”, står det i riksdagens riktlinjer för vapenexporten. Detta är tydligen ingenting man tycker sig behöva följa för Pakistan. Amnesty skriver hela tiden om brott mot mänskliga rättigheter i Pakistan. Det blir också tydligt i artiklar som Human Rights Watchs “Pakistan: A Year of Abuses” om året 2010.

Några av Saab 2000-planen har redan levererats till Pakistan och utgår från flygbasen Chaklala, i anslutning till den civila flygplatsen i Rawalpindi i närheten av Islamabad. Det är i landets norra del och nära till en latent konflikt med Indien i Jammu och Kashmir och ett fullskaligt krig i Federally administered tribal areas (FATA) och nordvästra gränsprovinserna (NWFP), på gränsen mot Afghanistan. Åt vilket håll flyger Saabplanen för att samla in radardata och avge målangivelser?

Läs Svenska Freds pressmeddelande och KRF.

Övervakning för hemmabruk respektive export

Sverige är verkligen bra på teknisk övervakning. Alla är väl vid det här laget i stora drag bekanta med FRA. Jag gillar egentligen FRA, det är bara när de ska “spana efter brottet, inte brottslingen”, som jag blir skakis. Dvs det där med att staten ska övervaka alla och envar. Skulle man inrikta sig på att tjyvlyssna på terroristceller, spioner eller organiserad brottslighet så skulle jag inte ha några problem med det.

Lite samma problem är det med ett annat svensk signalunder, f.d. Ericsson Microwaves, nu Saabs, radarsystem Erieye. Det var från början tänkt för rikets egna behov och kan ju vara alldeles på sin plats i rätt tillämpning. Men med storkunder som Pakistan och Saudiarabien blir man ju lite skakis igen. Pakistan som styrs av sin försvarsmakt och dess beryktade underrättelsetjänst ISI, vilka för hundrade gången i raden säger en sak till USA och gör en annan (dvs stödjer talibaner). Och Saudiarabien som, milt uttryckt, har några mil kvar på vägen till demokrati och har en fullständigt inkompetent och korrupt statsledning.

För några dagar sedan kunde man läsa hos SvD att Saab fått ännu en stororder (4,5 miljarder SEK) på Erieye, kringprodukter och -tjänster. Idag visade det sig (DN, Sydsvenskan) att radarsystem med tillhörande flygplan återigen ska gå till Saudiarabien. Jag hade svårt att acceptera att en svensk, i huvudsak liberal riksdagsmajoritet röstade igenom den s.k. FRA-lagen. Att en svensk, liberal regering förser icke-demokratiska länder med övervakningsutrustning känns även det, milt uttryckt, främmande.

Svenska Freds: pressmeddelande, blogg