How to sub 9 at ÖTILLÖ World Champs

Yes, together with my teammate Tomas Granberg we did just that in yesterday’s perfect conditions! Men’s category 20th place and 27th overall with a time of 8:57.49. But a lengthy post bragging about that wouldn’t be of much use to the world, so lets leave us aside and instead talk a bit about our modus operandi free for you to mimic. Here’s an introduction to executing at your best potential at ÖTILLÖ Worlds, be that sub 8, 9, 10 or whatever. Obviously the most important thing is training, training and some more training, but today I’ll leave that whole thing out and focus on race execution.

Knowing the course

  • If you are not a repeat participant, scout every section with Google Maps or equivalent.
  • Some people bring a table with distances of all the legs. We don’t. Instead we focus on the key takeaways such as those following below, which are not too hard to remember.
  • On which island is there no energy station for a long time but still enough time to eat a bar? (Answer: Vånsholmen)
  • Where do I need to stock water or sports drink in a soft flash that I’ve carried with me under my wetsuit? (Answer: Ornö church, and more places if very hot conditions)
  • Where do I keep my swim cap on and goggles readily on forehead at water exit, because the next swim is just around the corner? (Answer: after the pig swim, after the 1 km swim, on Mellankobbarna but not Järnholmen if hot weather, etc)
  • If the weather is warm, where do you peel your wetsuit down? (Answer: probably only at Ornö)
  • How long does it take for both teammates to take the wetsuit down and up again? If it takes a long time, would it be better to accept the heat and just drink a bit more?
  • If your team is strong in the off-trail, where do you want to avoid being stuck behind a pack where there is little room for overtaking? You need to know such things.
This course is so beautiful.

Race-day nutrition

  • I consumed about 400 ml of standard gels mixed with caffeine and additional electrolytes. These I put in a soft flask with no risk of littering and no messing around with packaging. Many people find it hard to take solids at the latter part of a race. You probably want to save some gel for the last two hours.
  • In addition to that I brought one bar as mentioned and ate mainly bananas from aid stations. Adapt to your preference.
  • Where do you store these things? In a sports top or bra, your lower underwear or a pocket if your suit has one. Make sure they don’t bounce around too much or fall out while running.
  • Drink plenty of water at the stations. Swimming is such a treacherous activity. It is difficult to sense dehydration at an early stage. Especially when you are in the cold water.
  • If your stomach allows, drink from the ocean while swimming. You might want to try that before to see what amount your stomach can handle.
  • I bring two soft flasks. One containing my gel mix and one for liquid picked up at aid stations. At most stations, ÖTILLÖ no longer provides cups.
This course is so beautiful.


  • You are aiming for beach flags mainly. Sometimes strobes. Sometimes there are intermediate pyramid buoys for direction (you don’t need pass at a certain side or anything).
  • Draft whenever the opportunity comes along, or even strategically follow a team at suitable speed. You’ll always have your partner draft on you or the other way around, in any case. Side-by-side is wasting your team’s energy total to no use. The men’s front of ÖTILLÖ will usually be a group for a very long time, until a team breaks away on a run. You might realize why.
  • Swimming about 10 km in a day with long runs in between means energy efficiency is key. You don’t sprint or even change speeds if there is not a very good reason to do so.
  • If you realize you are gapping your partner swimming and you don’t have a tow line, slow your stroke down as that will help your partner to get back into your stream. When approaching shore, on the other hand, you could swim a few meters ahead allowing for some exit scouting.
  • Sighting is very important. Even if you are a good swimmer you don’t want to be swimming 740 m when everyone else is swimming 700. Personally I prioritize sighting and swimming straight over pushing it very hard since my ability to swim straight deteriorates at very high effort. Especially so in choppy water.
  • Most teams use fairly big pull buoys and hand paddles but don’t bring paddles so big that you are no longer able to pull through the whole stroke after 7 km.
  • ÖTILLÖ WC is in the Baltic Ocean, which has brackish water. Some people will go without goggles and that works. If you use stronger contact lenses, you might want to bring a spare contact if swimming without goggles. This also being a thing to definitely practice before adopting.
  • You may swim through currents, especially on the swims between Ornö and Utö. Those are the last swim sections of the course when you are the most tired. If the water is moving rapidly, counter already before hitting the current to get some slack. Currents may switch directions from one year to the next.
This course is so beautiful.


  • The course has everything from tarmac to scrambling. ”65 km of running” is more like 35 km of runnable, 25 km of technical trail and 5 km of complete wilderness expedition. ;)
  • First-timers will likely be surprised by the amount of off-trail and slippery rock. You need good grip. Especially in a wet year when rain is falling on race day or the days before. Non-spike orienteering shoes are popular with ÖTILLÖ Worlds athletes.
  • If one of you is a considerably stronger runner, that person might be pulling with a tow line at the runnable sections. You might prefer pulling a little throughout the whole race instead of one of you bonking two thirds into and the other then trying to pull very hard. Watch out since pulling hard might trigger cramps in the calves.


  • What pace would you be able to maintain throughout the whole race? Now take that pace and go just a little faster. You don’t want to underachieve. That should still end up being a bit slower than how most teams pace themselves. This applies in general but not always at the men’s front as there are not many teams to draft on the swims so you might factor that in too. There are a lot of micro decisions like that to be taken during the race.
  • When I say pacing I mean effort-based and not actual speed since the course is so varied. We just avoid going ”red” or even ”orange” early on. This has the drawback that you might get stuck behind a crowd since a lot of teams can’t seem to pace themselves so think of strategies to mitigate that.
  • Again, remember to pace yourself. As they say at WS100, if you’re in the lead after the first climb, you are probably not going to win the race. :)
This course is so beautiful.


  • Leave all pride aside. If the pace is too high for you, let it be known. The other way around, ask your partner if they’ve remembered to take a gel lately. His/her success is your success.
  • Equal swimmers will let the more tired runner draft swims to regain some energy for the next run.
  • Even if you’ve got equal capacity in all respects, maybe bring a line under the wetsuit in case either of you ends up having a bad day.
  • If you are competitive both number one and two are done in-flight. Preferably during a swim or just before, to avoid developing rashes. A wetsuit cut short makes number two much easier. I don’t know why I put this under teamwork.

This covers perhaps 10 % of the things that are handy to know. Dissecting this race you will find it is potentially so complex that you can’t expect to perform at your full physical potential the first time entering. Still worth it! I don’t want to scare anyone from entering and it is not only for the very competitive. ÖTILLÖ World Champs is *magical*! The scenery, the spirit among the racers and the staff. All magical, regardless of how serious you are about competing.

The author.

Ångaloppet 2018 in English

I’ve written a bunch of race reports in Swedish, making them more or less inaccessible to all those people of other languages interested in this Sweden-borne swimrun sport. So this time, I’ll give you the tour of one of Sweden’s biggest races: Ångaloppet! Although, I’m not sure its just a race — more like a movement. Ångaloppet is for everyone! There’s a family race where an adult and a child swimrun together, short distances for trying the sport and hand paddles and lines for towing are banned. It’s supposed to be easy and fun to get into this sport and I think Ångaloppet is doing a great job in making a wider audience discover and appreciate the magnificent fun that this sport brings.

At the sharp end there is still a lot of fun and companionship, trust me, although heart is pounding and we’re pressing on in tight competition. The main event of Ångaloppet is no more than 22 km, which is short in the context of swimrun racing but still packs 24 swims. Water entries and exists all the time and a lot of trail/off trail makes for a hectic ride and tons of adrenaline! I so enjoy the feeling of being a hunted animal in the wilderness, or out hunting running through technical terrain and trying to outswim someone to the next islet.

Today I was back racing with my primary teammate Tomas Granberg of TG Swimrun notoriety. With no towline allowed, this race favors our very similar capacities in both disciplines of swimming and running. Also, we are both stronger in technical terrain than on runnable, which makes this course suit us. Usually we’ll for sure screw up something in a race but today was a fortunate exception. We executed a close to perfect race, which allowed us to advance as the race unfolded and cross the line as fifth finishers with the tenth best time ever on this course, to the best of our knowledge. Really pleased with our performance!

This bodes well for the big one, arising on the horizon like a fiend out of the Baltic ocean. I’m talking ÖTILLÖ World Championship 2018 — the relentless race of races that brings all the beauty of the salty and harsh archipelago along with massive fatigue. And we are now only three weeks out. That’s one more week of milage and then gradual tapering for Tomas and I. So looking forward to face the strobe of that first swim!

Oh. And the winners of today’s race, brothers Lars and Jonas Ekman of Bröderna bäver, are contenders for the win of the world championship. Last year they did the third fastest time ever in a world championship race and that was a step up from the year before. They are getting better and better, it looks, and I think that this year it will be gold for the brothers. Remember where you read it first.

Tomas and I having recently overtaken two orienteers.
With said orienteers who went out at an impressive pace on the first run.
Setting out controlled this is an early swim as number seven I think, working our way closer to the front as the race unfolds.
Participant of the family race. Gear in check!
Swimrun is fun and it’s for everyone.

Pallplats med Nina på Öloppet

Igår körde jag Öloppet med Nina Ellmark. Vi lyckades ta hem tredjeplatsen i mixklassen. Vilken bra partner! Funkade utmärkt tillsammans trots att vi inte ens tränat tillsammans innan och ingen av oss kört den här tävlingen tidigare.

Man ska inte syssla för mycket med ursäkter, så jag river av dem i en mening: Jag hade lite magproblem och jag tappade en lins. Det var det. Men när är ett lopp felfritt? Det är många komponenter som ska stämma i swimrun. Skönt med en förstående partner som gör det bästa av situationen!

Första simningen. Foto: Öloppet.

Vi simmade helt okej och loppet inleds med 1 km simning. Det gjorde att vi var tvåa den första milen innan Daniel Adams Ray och Charlotte Eriksson sprang förbi. De gick kanske ut försiktigt. De såg så fräscha ut och det var då min svacka började, så jag insåg att vi inte kunde hänga på.

Tanken då var att det var långt upp till ettan. I själva verket var avståndet till Oom/Eriksson som mest 6 min och då de fick problem på Vrångö minskade det därifrån hela tiden och slutade på 2 min i mål. Adams Ray/Eriksson slutade som etta. Det är lustigt vad lite man vet ibland mitt uppe i ett lopp. Man vet aldrig säkert vad som händer framför så ge inte upp!

Jag älskade banan, minus de långa asfaltslöpningarna. Riktigt fint att springa ute på skären. Och jäklar vad fina simningar med lagom vågor för att göra det lite äventyrligt! Det här gör jag gärna om. Jag tänkte innan att pallen var ett rimligt mål och det lyckades vi ju med. Blir det revansch nästa år så kanske ett eller två steg upp är rimligt!

Andreas Ribbefjord

Stockholm Swimrun 2018

Ja men det var ju lyckat. Femma i herr på Stockholm Swimrun tillsammans med Fredrik Nilzén. Det blev lite partner shuffle då Tomas ”Maskinen” Granberg körde med megasimmaren Ulf Hausmann. Men det är ju kul att testa en ny konstellation. Jag och Tomas kör fortfarande World Champs och annat tillsammans.

Konkurrensen såg inte ut att vara så hård dagen innan men sen dök Hansson/Moberg och Flores/Sjösten upp på tävlingsdagen som stridsbåtar i horisonten. Ångbryggeriet, vi och alla andra fick finna oss i att kliva ner två steg i resultatlistan. Men det är inte mer än rättvist. Någon klass måste det ju vara på pallen!

Kort sagt: Fredrik har starka ben och drog mig en del på löpningen och vi hade otroligt roligt!

Nynäs crew: Helena och Claes i lag Skärgårdshotellet och storfräsarna Johan och Jocke i Nynäshamns ångbryggeri. Samtliga vet hur man vilar innan start!
Andreas och Fredrik så taggade.
Ulf och Tomas var redo att dela Brunnsvikens vatten i två delar. Eller släppa en ny rap-singel. Oklart.
Henrik med Andrew. Seriös simning!

ÖTILLÖ Swimrun Utö 2018

The interest in the sport of swimrun nowadays is clearly not limited to Swedes so I thought it’d be considerate and write this in English. Anyway, last weekend me and Tomas Granberg raced ÖTILLÖ Swimrun Utö as the team TG Swimrun. It’s the second World Series event of the year after Hvar in Croatia and I’d say it is the second most competitive swimrun race on the planet (don’t know about Mars or Jupiter) after the World Champs.

This year, the competition at Utö really took a huge step up. Take our team as an example: 11 min faster this year but finished 17 total compared to 9 total last year. This year, Utö became a confluence of fast teams. There where no new teams in the top 10, but most of the top athletes of the sport had decided to participate, although still missing names such as Hanson, Moberg, Krochak and Olsson.

I decided to take a closer look at the performances of the top 50 teams at Utö this year. 16 of the teams raced the same event in 2017, when conditions were very similar to this year’s conditions. Comparing the times I noticed that almost all of the 16 teams were faster this year yet very few managed to defend their positions, just like us. Deeper front and a step up in performance all across the field.

Team finishing times, 2017 compared to 2018.
Team finishing positions, 2017 compared to 2018.

I think you get the idea. Competition is getting tougher mainly because the existing athletes are becoming faster as they devote more effort to swimrun. The World Series race at Utö is mainly a Swedish concern, although 20 some teams where from outside of Sweden. Regardless, the sharp end is predominantly Swedish. Probably we’ll see national and regional competition sharpening at races in other places around the world the next few years.

There has been some talk in Sweden about athletes transitioning from related sports to swimrun, raising the standard at the front end. I think that already happend and there is not much more to expect from that in Sweden. We already have Swedish top end triathletes in swimrun: Pontus Lindberg (8:11 Ironman), George Bjälkemo (several national medals in mid distance), Eva Nyström (four national gold medals), Jesper Svensson, Oscar Olsson etc. From adventure racing/multiport we have top international level athletes such as Daniel Hansson, Kristin Larsson and Martin Flinta.

I think that at this point the talent pool of endurance athletics in Sweden is pretty much exhausted. There are some obvious world-class athletes fans of the swimrun would like to one day see at ÖTILLÖ, like Åsa Lundström and Patrik Nilsson (eighth in Kona 2017).  However, I don’t  think the time is ripe just yet for these people as they need to focus 100 % on triathlon. It would be unexpected of a young triathlete to venture off while still in the top international game of a much bigger sport, like Patrik Nilsson is. However maybe some more cases of guest appearances as by active pro triathlete Jesper Svensson while still maintaining their careers in triathlon?

Mixed category lead pack about 1/4 into the race at Utö 2018: Thomas Schreven (NED) and Jasmina Glad-Schreven (FIN) of Say No to Doping! and Martin Flinta (SWE) and Helena Karaskova Erbenova (CZE?) of Thule Adventure Team. Photo: Pierre Manges/ÖTILLÖ.

Anyway, back to the World Series race at Utö. I’ve done the race four times now, 2015 onwards. I’d recommend bringing a neoprene bandana as normal condition at Utö mean some swims will be a bit cold. However, I’m not a fan of long sleeve or leg wetsuits. That’s not where I get cold anyway, and they’d be a huge disadvantage on the runs. Sleeves and legs as short as possible since the cold really just gets to my face and forehead anyway. We actually rolled down the top of our wetsuits during the 7 km long run this year. I’m not fully sure that was the best choice as it takes some time and fiddling, but it sure was comfortable. Wetsuit designers have the last few years designed shorter front zippers which I think is a bad idea. Sure, very marginal gains on drag, but the running is much more uncomfortable when you can’t zip down properly.

More about the characteristics of this race, it is a race of short but many swims. Transition efficiency is key. Also, runs are a mix of heavy terrain and flat runnable. To do well at this race you have to be able to run the 7 km flat gravel in the middle of the race at a high pace. If you are a fast off-trail runner, make sure to exit the swims leading into the wilder land sections ahead of any possible packs because at narrow paths overtaking may prove difficult.

All in all, Utö is a compressed version of the World Championship race with the WC being more of everything: longer runnable section on Ornö, even tougher terrain at large sections, longer and more exposed swims. However, the terrain is is very beautiful, but maybe not at unbelievable as at the WC. I leave you with scenery from the World Champs of last year. Can’t wait until the first Monday of September!

Photo: Pierre Mangez / Ötillö.

Trea på TEC 50 Miles

Trevlig dag igår med 80,5 km blandat underlag på TEC 50 (Täby Extreme Challenge 50 Miles). Jag gick ut lite för hårt med de två första varven (11,5 km per varv) strax över timman per varv. Det kan jämföras med mitt saktaste varv — varv sex av sju — på typ 1 h 15 min. Inte optimalt men heller ingen katastrof. Uppenbarligen var det gott om löpare som pacat sig ännu sämre för jag tuggade mig upp från placering 10 till tre.

Race management är jag mycket nöjd med, i form av äta och dricka, solskydd, effektiviteten vid varvning o.dyl. Fick lite stöd vid varvning av David Pyring med att fylla flaskan o.s.v. Jag tror att jag klarade vätska, energi och värme bättre än andra. Jag blev varm men tog till knepet att droppa linnet under andra halvan av loppet vilket var bra både mot värmen och skavet mellan lats och biceps. Och så skvätte jag vatten på mig i några kärr av samma anledning.

Lite stolt och lite nöjd, men inser hur långt jag är ifrån de bästa. Ettan var 30 min före mig och banrekordet var 1 h 20 min bort (Thomas Chaillou 2016). Men jag tror att jag tänker rätt när jag jämför mig med såna människor isf att jämföra min löpning med andra swimrunners. Glad över en tredjeplats, hur som helst och en fin start på säsongen.

Bilden på topp tre togs av Daniel Becker.

Foto: David Sundvall.
Foto: David Pyring.
Foto: David Pyring.


Let the games begin

Tävlingssäsongen är extremt nära nu. Exakt en vecka bort, närmare bestämt. Fick taperinghjälp av en vecka influensa med mycket sömn och ingen träning. Efter det en vecka småsjuk men med träning. Kanske lika bra? Hur som helst ser jag framemot första loppet TEC 50 Miles. Alltså 80 km löpning på blandat underlag.

En månad senare blir det ÖTILLÖ Utö med Tomas Granberg (TG Swimrun Coach). Jag tror att det kan gå snabbt om vi inte blir stelfrusna som isglassar i havet! Utö är nog fortfarande det lopp som har näst starkast startfält i världen i sporten swimrun. Förra året kom jag och Tomas nia och det tror vi att vi kan förbättra i år. Men jag måste simma ikapp lite av det som jag förlorade när jag var 10 dagar i Frankrike och bouldrade och direkt efter det blev sjuk. Det ska ösas  i Kronobergsbadet på luncherna!

Därefter står jag och väger mellan Stockholm Marathon och Stockholm Swimrun. Till den senare saknar jag nämligen partner. Skulle behöva någon med potential till pallplacering. Brother, where art thou?

Jag har sneglat på Jättelångt och kanske är det i år det är dags. Jag har ju sprungit Lidingöloppet Ultra och Lida Ultra tidigare år vid denna tid men tycker att det vore roligare med något som är iaf lite mer åt terränghållet. Egentligen skulle jag vilja springa Sundsvall Trail för att det ser ut att vara terräng på riktigt, men det funkar inte i kalendern.

MIF Triathlon kör jag förmodligen. Det vore ju roligt att vinna tre år i rad. Men jag kan tänka mig att stryka det om det finns något roligare att delta i. För roligt, det ska vi absolut ha. Ge mig det där tävlingsadrenalinet!

Tävlingskalendern fram till midsommar (preliminärt):

2018-04-21 TEC 50 Anmäld.
2018-05-05 Kungsholmen runt 10 km Anmäld.
2018-05-20 ÖTILLÖ Utö Anmäld med Tomas Granberg.
2018-06-02 Stockholm Marathon Kanske.
2018-06-09 Stockholm Swimrun Kanske — ingen lagkamrat.
2018-06-16 Jättelångt Kanske.
2018-07-x [Hemligt]
2018-07-21 MIF Triathlon Mål: 31.55.

Upp-och-ner-bilden är förövrigt från strax innan influensan, i Fontainebleau.

Tävlingsresultat 2017

  • 2017-03-25: Urban 7 Summits
    • Mål: banrekord.
    • Resultat: banrekord med 6 h 29 min (tidigare 6 h 53 min).
    • Kommentar: mycket nöjd. Läs mer här.
  • 2017-05-07: Lidingöloppet Ultra Marathon 50 km
    • Mål: sub 4, topp 10.
    • Resultat: placering 10 herr och total. 3:57.58.
    • Kommentar: nöjd. Läs mer här.
  • 2017-05-18: Milspåret
    • Mål: pb.
    • Resultat: 39:24 (inte pb).
    • Kommentar: Starkt onöjd. Läs mer här.
  • 2017-05-28: ÖTILLÖ World Series Utö med Tomas Granberg
    • Mål: topp 15.
    • Resultat: 8 herr, 9 total.
    • Kommentar: nästan uteslutande nöjd. Läs mer här.
  • 2017-06-03: Stockholm Marathon
    • Mål: sub 3.
    • Resultat: 3:09.
    • Kommentar: Skarpt onöjd! Trött. Den får jag ta nästa år.
  • 2017-06-10: Stockholm Swimrun med Tomas Granberg
    • Mål: topp 10.
    • Resultat: 6 herr, 9 total.
    • Kommentar: ganska nöjd, men trött i benen.
  • 2017-06-17: Långholmen Swimrun med Karl Lundin
    • Mål: vinst.
    • Resultat: 2 herr, 3 total.
    • Kommentar: trygg ledning 2/3. Sedan fick Kalle kramp, tyvärr.
  • 2017-07-15: Höga Kusten Swimrun med Tomas Granberg
    • Mål: pallplats.
    • Resultat: 4 herr, 5 total.
    • Kommentar: nöjd med tanke på styvare konkurrens jämfört med året innan då vi hade samma placering. Läs mer här.
  • 2017-07-22: MIF (Ornö) Triathlon
    • Mål: banrekord.
    • Resultat: banrekord med 32 min 08 s (tidigare 32 min 26 s).
    • Kommentar: mycket nöjd. Läs mer här.
  • 2017-08-05: Ornöloppet
    • Mål: oklart.
    • Resultat: 4.
    • Kommentar: trevligt lopp.
  • 2017-08-13: Ångaloppet med Tomas Granberg
    • Mål: oklart.
    • Resultat: 5 herr och total.
    • Kommentar: mycket nöjd. Vilket adrenalin! Läs mer här.
  • 2017-08-26: Sigge Tuna Swimrun med Karl Lundin
    • Mål: vinst.
    • Resultat: banrekord med 1:23.45.
    • Kommentar: nöjd! Skönt att få revansch tillsammans med Kalle. Läs mer här.
  • 2017-09-04: ÖTILLÖ World Championship med Ola Lagerström
    • Mål: sub 10.
    • Resultat: 11 någonting.
    • Kommentar: ÖTILLÖ är helt-helt-helt fantastiskt. Läs mer här.
  • 2017-09-16: Solvalla Swimrun med Tomas Granberg
    • Mål: oklart.
    • Resultat: 2 herr och total.
    • Kommentar: mycket nöjda och fin sässongsavslutning för oss. Läs mer här.
  • 2017-10-07: Sörmland Ultra Marathon (50 km)
    • Mål: sub 4, topp 10.
    • Resultat: 4:06, 10 herr och total.
    • Kommentar: lite förkyld så jag kunde inte riktigt leverera på topp.
  • 2017-11-18: November Ultra Trail Södertörn (55 km)
    • Mål: sub 5:40.
    • Resultat: 5 h 23 min. Placering 2 herr och total.
    • Kommentar: mycket nöjd. Kul att få avkastning på 100-km-terräng-veckorna. Roligt att Daniel Nilsson hade tålamod med mig i 38 km, varefter han dumpade mig i Ösmo. :) Läs mer här.

Böckerna är inte stängda för årets träning så jag skriver om den senare. Men nu är årets alla tävlingar över, tror jag.

Målgång på Solvalla Swimrun 2017.
Andreas Ribbefjord och Tomas Granberg i den köttiga målgången på Solvalla Swimrun 2017. Foto: Solvalla Swimrun.

Solvalla Swimrun 2017

Pallen på Solvalla Swimrun i herrkategorin. Foto: Solvalla Swimruns instagram.
Pallen på Solvalla Swimrun i herrkategorin. Foto: Solvalla Swimruns instagram.

Tomas Granberg och jag tog Tallinkbåten till Solvalla Swimrun utanför Espoo i Finland och lyckades ta hem andraplatsen till Sverige. Tävlingen utspelar sig i Noux nationalpark. Miljön är mycket lik de tekniska stigar på gränsen till obanat som vi är vana vid i Tyresta nationalpark och Paradiset, där både jag och Tomas lagt många träningstimmar. Jag älskar den här typen av natur och löpning. Det man tycker om att göra är det lättare att bli bra på. Särkilt i uthållighetsidrott där träningsvolym är så centralt.

All löpning och simning i naturreservaten här hemma tillät oss att utmana de bästa i Finland. Låt mig bara göra klart att de här människorna är mycket starkare atleter än vi, generellt sett. Att vi kunde konkurrera denna gång var för att vi är specialiserade i långdistansswimrun och i sån här terräng. Normalt sett ska vi inte vara något hot mot löpare som gör 2:24 på maraton eller har framskjutna placeringar på Norseman och VM i Ironman.

Tomas och jag lurpassar bakom de två finska lagen i täten. Foto: Tero Koski.

Hela första halvan av loppet såg ut som bilden ovan. Vi var 100 m bakom på löpningarna hela tiden och fick närmare kontakt under simningarna. När det var tät skog försvann de utom synhåll men vi visste att de inte var långt framför. Jag gör ofta så att jag bidar min tid hack i häl och väntar ut offret för att sedan gå på när de börjar bli trötta, som en hyena. På långa lopp är det bättre för oss att hålla en jämn fart och inte bedriva en sekundjakt förrän mot slutet. Det ska dock sägas att det är energieffektivt att simma i klunga om man är jämna i simningen, så jag förstår att tätlagen ville hålla ihop.

Vi simmar om och tar över andraplatsen. Foto: Tero Koski.

Och visst blev det så att avståndet plötsligt krympte och vi kunde simma om och gå upp som tvåa ur vattnet, som bilden ovan visar. Min känsla då var att eftersom att de simmade nästan lika snabbt som oss just där fastän vi simmat snabbare tidigare var denna simning förmodligen ansträngande för dem. Jag simmar mer på muskler än frekvens och med låg puls vid uppstigning var chanserna att omedelbart skapa en lucka alltså beräknade som goda. Laget i ledning hade dock dragit ifrån oss andra strax innan.

Andreas Ribbefjord och Tomas Granberg. Solvalla Swimrun 2017. Foto: Tero Koski.
Jag och Tomas öser på. Foto: Tero Koski.

Vi höll en kontrollerad fart större delen av loppet. Redan i början hände nämligen något underligt. På första simningen kände jag att jag utan stor ansträngning kunde gå upp i ledning. Men när jag steg upp på land såg jag att Tomas inte hängt med. Det förbryllade mig för han brukar orka hänga på. Vi tog fram linan och fortsatte sammanlänkade under resten av tävlingen. Tomas varnande om att han hade en dålig dag, att han skulle behöva ”gräva djupt” och att jag skulle behöva dra mot slutet. Farten var inte anmärkningsvärt hög och vi var bara 4 km in i tävlingen så jag blev lite orolig över honom.

Jakten på ledningen. Foto: Tero Koski.
Jakten på ledningen. Foto: Tero Koski.

Det blev inte så farligt som jag befarade. Tomas lät mer avslappnad i andningen längre in i loppet så jag var inte så orolig över honom. Han simmade inte som han brukar men orkade hålla farten i löpningen. När det var runt 5 km kvar var det dags att sätta igång med jakten på ettan. Då tänkte jag att med fem kilometer kvar och då Tomas kändes rätt stark var risken att vi skulle tappa så mycket fart att vi skulle förlora andraplasen var låg även om vi ökade lite. Vi visste inte hur långt framför ledarna var men vi var beredda att göra ett försök.

Teemu Lemmettylä och Teemu Toivanen passerar mållinjen och vinner.
Teemu Lemmettylä och Teemu Toivanen vinner. Foto: Tero Koski.

Tyvärr räckte det inte. Den sista löpsträckan på tävlingen innehåller en skidbacke som man ska uppför inte långt innan mål. Där har man god sikt på lag framför. De finska kämparna var dock utom synhåll i backen och vi insåg att avståndet upp till ledningen var för stort. Vi kollade på klockan och insåg att vi åtminstone kunde gå under fem timmar och siktade då på det istället, med något avslappnad löpning. Efteråt fick vi höra att de sett oss när de tittade bakåt efter sista simningen och inte känt sig helt säkra, vilket trots chanslösheten känns bra. De vann med en tid som var 4 min 30 s snabbare än vår.

Vinnare Solvalla Swimrun 2017
Roligt att diskutera loppet med konkurrenter efter målgång. Foto: Tero Koski.

Topp 3 Solvalla Swimrun 2017, herrar:

  1. Team ColdZyme: Teemu Toivanen (FIN) & Teemu Lemmettylä (FIN) 4:52.20
  2. Cartel AB: Andreas Ribbefjord (SWE) & Tomas Granberg (SWE) 4:56.50
  3. Mylly Pyörimään: Mika Luoto (FIN) & Markus Lampainen (FIN) 5:03:37

Tack till organisationen och särskilt banläggaren Heikki som sprungit och simmat sammanlagt 700 km under skapandet av denna fina bana!

Se även reportage i Hufvudstadsbladet.

Film från Solvalla Swimrun 2017:

Ötillö 2017

Tävlande i Ötillö 2017 på blåsig klippa.
Foto: Jakob Edholm / Ötillö.

Det är som att kliva in i en saga. Solen har ännu inte gått upp när vi springer ner mot första stranden. Ögat söker sig långt över vattnet, genom blåsten och mot stroboskopet. Himlen är grå och havet är grått. Tillsammans kastar vi oss mot de vitkantade vågorna, ledda av det blinkande ljuset i horisonten.

Det finns en del mystik kring det ursprungliga Ötillö mellan Sandhamn och Utö. Hur hårt, långt eller kallt är det? Hur kommer man in? De har sett de stilfullt producerade filmerna och ställer frågorna. En del saker måste upplevas för att förstås. Jag kan bara säga att allt förmodligen är sant. Ötillö lever upp till mytbilden.

Ötillö är inte en tävling för alla och Ötillö är inte garanterat säkert. Det kräver fysisk kapacitet, specifika kunskaper och mentala egenskaper. De som presterar riktigt bra har tränat specialiserat för den första måndagen i september i flera år.

Nu har jag genomfört Ötillösagan för första gången och förstår den lite bättre. Tack Ola, för att jag fick uppleva det här. Nästa år kommer jag tillbaka för att ge allt.

Ola Lagerström och Andreas Ribbefjord. Foto: Pierre Mangez / Ötillö.
Foto: Pierre Mangez / Ötillö.
Andreas Ribbefjord, Ötillö.
Foto: Jakob Edholm / Ötillö.