Andreas Ribbefjord

Stockholm Swimrun 2018

Ja men det var ju lyckat. Femma i herr på Stockholm Swimrun tillsammans med Fredrik Nilzén. Det blev lite partner shuffle då Tomas “Maskinen” Granberg körde med megasimmaren Ulf Hausmann. Men det är ju kul att testa en ny konstellation. Jag och Tomas kör fortfarande World Champs och annat tillsammans.

Konkurrensen såg inte ut att vara så hård dagen innan men sen dök Hansson/Moberg och Flores/Sjösten upp på tävlingsdagen som stridsbåtar i horisonten. Ångbryggeriet, vi och alla andra fick finna oss i att kliva ner två steg i resultatlistan. Men det är inte mer än rättvist. Någon klass måste det ju vara på pallen!

Kort sagt: Fredrik har starka ben och drog mig en del på löpningen och vi hade otroligt roligt!

Nynäs crew: Helena och Claes i lag Skärgårdshotellet och storfräsarna Johan och Jocke i Nynäshamns ångbryggeri. Samtliga vet hur man vilar innan start!
Andreas och Fredrik så taggade.
Ulf och Tomas var redo att dela Brunnsvikens vatten i två delar. Eller släppa en ny rap-singel. Oklart.
Henrik med Andrew. Seriös simning!

ÖTILLÖ Swimrun Utö 2018

The interest in the sport of swimrun nowadays is clearly not limited to Swedes so I thought it’d be considerate and write this in English. Anyway, last weekend me and Tomas Granberg raced ÖTILLÖ Swimrun Utö as the team TG Swimrun. It’s the second World Series event of the year after Hvar in Croatia and I’d say it is the second most competitive swimrun race on the planet (don’t know about Mars or Jupiter) after the World Champs.

This year, the competition at Utö really took a huge step up. Take our team as an example: 11 min faster this year but finished 17 total compared to 9 total last year. This year, Utö became a confluence of fast teams. There where no new teams in the top 10, but most of the top athletes of the sport had decided to participate, although still missing names such as Hanson, Moberg, Krochak and Olsson.

I decided to take a closer look at the performances of the top 50 teams at Utö this year. 16 of the teams raced the same event in 2017, when conditions were very similar to this year’s conditions. Comparing the times I noticed that almost all of the 16 teams were faster this year yet very few managed to defend their positions, just like us. Deeper front and a step up in performance all across the field.

Team finishing times, 2017 compared to 2018.
Team finishing positions, 2017 compared to 2018.

I think you get the idea. Competition is getting tougher mainly because the existing athletes are becoming faster as they devote more effort to swimrun. The World Series race at Utö is mainly a Swedish concern, although 20 some teams where from outside of Sweden. Regardless, the sharp end is predominantly Swedish. Probably we’ll see national and regional competition sharpening at races in other places around the world the next few years.

There has been some talk in Sweden about athletes transitioning from related sports to swimrun, raising the standard at the front end. I think that already happend and there is not much more to expect from that in Sweden. We already have Swedish top end triathletes in swimrun: Pontus Lindberg (8:11 Ironman), George Bjälkemo (several national medals in mid distance), Eva Nyström (four national gold medals), Jesper Svensson, Oscar Olsson etc. From adventure racing/multiport we have top international level athletes such as Daniel Hansson, Kristin Larsson and Martin Flinta.

I think that at this point the talent pool of endurance athletics in Sweden is pretty much exhausted. There are some obvious world-class athletes fans of the swimrun would like to one day see at ÖTILLÖ, like Åsa Lundström and Patrik Nilsson (eighth in Kona 2017).  However, I don’t  think the time is ripe just yet for these people as they need to focus 100 % on triathlon. It would be unexpected of a young triathlete to venture off while still in the top international game of a much bigger sport, like Patrik Nilsson is. However maybe some more cases of guest appearances as by active pro triathlete Jesper Svensson while still maintaining their careers in triathlon?

Mixed category lead pack about 1/4 into the race at Utö 2018: Thomas Schreven (NED) and Jasmina Glad-Schreven (FIN) of Say No to Doping! and Martin Flinta (SWE) and Helena Karaskova Erbenova (CZE?) of Thule Adventure Team. Photo: Pierre Manges/ÖTILLÖ.

Anyway, back to the World Series race at Utö. I’ve done the race four times now, 2015 onwards. I’d recommend bringing a neoprene bandana as normal condition at Utö mean some swims will be a bit cold. However, I’m not a fan of long sleeve or leg wetsuits. That’s not where I get cold anyway, and they’d be a huge disadvantage on the runs. Sleeves and legs as short as possible since the cold really just gets to my face and forehead anyway. We actually rolled down the top of our wetsuits during the 7 km long run this year. I’m not fully sure that was the best choice as it takes some time and fiddling, but it sure was comfortable. Wetsuit designers have the last few years designed shorter front zippers which I think is a bad idea. Sure, very marginal gains on drag, but the running is much more uncomfortable when you can’t zip down properly.

More about the characteristics of this race, it is a race of short but many swims. Transition efficiency is key. Also, runs are a mix of heavy terrain and flat runnable. To do well at this race you have to be able to run the 7 km flat gravel in the middle of the race at a high pace. If you are a fast off-trail runner, make sure to exit the swims leading into the wilder land sections ahead of any possible packs because at narrow paths overtaking may prove difficult.

All in all, Utö is a compressed version of the World Championship race with the WC being more of everything: longer runnable section on Ornö, even tougher terrain at large sections, longer and more exposed swims. However, the terrain is is very beautiful, but maybe not at unbelievable as at the WC. I leave you with scenery from the World Champs of last year. Can’t wait until the first Monday of September!

Photo: Pierre Mangez / Ötillö.

Trea på TEC 50 Miles

Trevlig dag igår med 80,5 km blandat underlag på TEC 50 (Täby Extreme Challenge 50 Miles). Jag gick ut lite för hårt med de två första varven (11,5 km per varv) strax över timman per varv. Det kan jämföras med mitt saktaste varv — varv sex av sju — på typ 1 h 15 min. Inte optimalt men heller ingen katastrof. Uppenbarligen var det gott om löpare som pacat sig ännu sämre för jag tuggade mig upp från placering 10 till tre.

Race management är jag mycket nöjd med, i form av äta och dricka, solskydd, effektiviteten vid varvning o.dyl. Fick lite stöd vid varvning av David Pyring med att fylla flaskan o.s.v. Jag tror att jag klarade vätska, energi och värme bättre än andra. Jag blev varm men tog till knepet att droppa linnet under andra halvan av loppet vilket var bra både mot värmen och skavet mellan lats och biceps. Och så skvätte jag vatten på mig i några kärr av samma anledning.

Lite stolt och lite nöjd, men inser hur långt jag är ifrån de bästa. Ettan var 30 min före mig och banrekordet var 1 h 20 min bort (Thomas Chaillou 2016). Men jag tror att jag tänker rätt när jag jämför mig med såna människor isf att jämföra min löpning med andra swimrunners. Glad över en tredjeplats, hur som helst och en fin start på säsongen.

Bilden på topp tre togs av Daniel Becker.

Foto: David Sundvall.
Foto: David Pyring.
Foto: David Pyring.

 

Let the games begin

Tävlingssäsongen är extremt nära nu. Exakt en vecka bort, närmare bestämt. Fick taperinghjälp av en vecka influensa med mycket sömn och ingen träning. Efter det en vecka småsjuk men med träning. Kanske lika bra? Hur som helst ser jag framemot första loppet TEC 50 Miles. Alltså 80 km löpning på blandat underlag.

En månad senare blir det ÖTILLÖ Utö med Tomas Granberg (TG Swimrun Coach). Jag tror att det kan gå snabbt om vi inte blir stelfrusna som isglassar i havet! Utö är nog fortfarande det lopp som har näst starkast startfält i världen i sporten swimrun. Förra året kom jag och Tomas nia och det tror vi att vi kan förbättra i år. Men jag måste simma ikapp lite av det som jag förlorade när jag var 10 dagar i Frankrike och bouldrade och direkt efter det blev sjuk. Det ska ösas  i Kronobergsbadet på luncherna!

Därefter står jag och väger mellan Stockholm Marathon och Stockholm Swimrun. Till den senare saknar jag nämligen partner. Skulle behöva någon med potential till pallplacering. Brother, where art thou?

Jag har sneglat på Jättelångt och kanske är det i år det är dags. Jag har ju sprungit Lidingöloppet Ultra och Lida Ultra tidigare år vid denna tid men tycker att det vore roligare med något som är iaf lite mer åt terränghållet. Egentligen skulle jag vilja springa Sundsvall Trail för att det ser ut att vara terräng på riktigt, men det funkar inte i kalendern.

MIF Triathlon kör jag förmodligen. Det vore ju roligt att vinna tre år i rad. Men jag kan tänka mig att stryka det om det finns något roligare att delta i. För roligt, det ska vi absolut ha. Ge mig det där tävlingsadrenalinet!

Tävlingskalendern fram till midsommar (preliminärt):

2018-04-21 TEC 50 Anmäld.
2018-05-05 Kungsholmen runt 10 km Anmäld.
2018-05-20 ÖTILLÖ Utö Anmäld med Tomas Granberg.
2018-06-02 Stockholm Marathon Kanske.
2018-06-09 Stockholm Swimrun Kanske — ingen lagkamrat.
2018-06-16 Jättelångt Kanske.
2018-07-x [Hemligt]
2018-07-21 MIF Triathlon Mål: 31.55.

Upp-och-ner-bilden är förövrigt från strax innan influensan, i Fontainebleau.

Tävlingsresultat 2017

  • 2017-03-25: Urban 7 Summits
    • Mål: banrekord.
    • Resultat: banrekord med 6 h 29 min (tidigare 6 h 53 min).
    • Kommentar: mycket nöjd. Läs mer här.
  • 2017-05-07: Lidingöloppet Ultra Marathon 50 km
    • Mål: sub 4, topp 10.
    • Resultat: placering 10 herr och total. 3:57.58.
    • Kommentar: nöjd. Läs mer här.
  • 2017-05-18: Milspåret
    • Mål: pb.
    • Resultat: 39:24 (inte pb).
    • Kommentar: Starkt onöjd. Läs mer här.
  • 2017-05-28: ÖTILLÖ World Series Utö med Tomas Granberg
    • Mål: topp 15.
    • Resultat: 8 herr, 9 total.
    • Kommentar: nästan uteslutande nöjd. Läs mer här.
  • 2017-06-03: Stockholm Marathon
    • Mål: sub 3.
    • Resultat: 3:09.
    • Kommentar: Skarpt onöjd! Trött. Den får jag ta nästa år.
  • 2017-06-10: Stockholm Swimrun med Tomas Granberg
    • Mål: topp 10.
    • Resultat: 6 herr, 9 total.
    • Kommentar: ganska nöjd, men trött i benen.
  • 2017-06-17: Långholmen Swimrun med Karl Lundin
    • Mål: vinst.
    • Resultat: 2 herr, 3 total.
    • Kommentar: trygg ledning 2/3. Sedan fick Kalle kramp, tyvärr.
  • 2017-07-15: Höga Kusten Swimrun med Tomas Granberg
    • Mål: pallplats.
    • Resultat: 4 herr, 5 total.
    • Kommentar: nöjd med tanke på styvare konkurrens jämfört med året innan då vi hade samma placering. Läs mer här.
  • 2017-07-22: MIF (Ornö) Triathlon
    • Mål: banrekord.
    • Resultat: banrekord med 32 min 08 s (tidigare 32 min 26 s).
    • Kommentar: mycket nöjd. Läs mer här.
  • 2017-08-05: Ornöloppet
    • Mål: oklart.
    • Resultat: 4.
    • Kommentar: trevligt lopp.
  • 2017-08-13: Ångaloppet med Tomas Granberg
    • Mål: oklart.
    • Resultat: 5 herr och total.
    • Kommentar: mycket nöjd. Vilket adrenalin! Läs mer här.
  • 2017-08-26: Sigge Tuna Swimrun med Karl Lundin
    • Mål: vinst.
    • Resultat: banrekord med 1:23.45.
    • Kommentar: nöjd! Skönt att få revansch tillsammans med Kalle. Läs mer här.
  • 2017-09-04: ÖTILLÖ World Championship med Ola Lagerström
    • Mål: sub 10.
    • Resultat: 11 någonting.
    • Kommentar: ÖTILLÖ är helt-helt-helt fantastiskt. Läs mer här.
  • 2017-09-16: Solvalla Swimrun med Tomas Granberg
    • Mål: oklart.
    • Resultat: 2 herr och total.
    • Kommentar: mycket nöjda och fin sässongsavslutning för oss. Läs mer här.
  • 2017-10-07: Sörmland Ultra Marathon (50 km)
    • Mål: sub 4, topp 10.
    • Resultat: 4:06, 10 herr och total.
    • Kommentar: lite förkyld så jag kunde inte riktigt leverera på topp.
  • 2017-11-18: November Ultra Trail Södertörn (55 km)
    • Mål: sub 5:40.
    • Resultat: 5 h 23 min. Placering 2 herr och total.
    • Kommentar: mycket nöjd. Kul att få avkastning på 100-km-terräng-veckorna. Roligt att Daniel Nilsson hade tålamod med mig i 38 km, varefter han dumpade mig i Ösmo. :) Läs mer här.

Böckerna är inte stängda för årets träning så jag skriver om den senare. Men nu är årets alla tävlingar över, tror jag.

Målgång på Solvalla Swimrun 2017.
Andreas Ribbefjord och Tomas Granberg i den köttiga målgången på Solvalla Swimrun 2017. Foto: Solvalla Swimrun.

Solvalla Swimrun 2017

Pallen på Solvalla Swimrun i herrkategorin. Foto: Solvalla Swimruns instagram.
Pallen på Solvalla Swimrun i herrkategorin. Foto: Solvalla Swimruns instagram.

Tomas Granberg och jag tog Tallinkbåten till Solvalla Swimrun utanför Espoo i Finland och lyckades ta hem andraplatsen till Sverige. Tävlingen utspelar sig i Noux nationalpark. Miljön är mycket lik de tekniska stigar på gränsen till obanat som vi är vana vid i Tyresta nationalpark och Paradiset, där både jag och Tomas lagt många träningstimmar. Jag älskar den här typen av natur och löpning. Det man tycker om att göra är det lättare att bli bra på. Särkilt i uthållighetsidrott där träningsvolym är så centralt.

All löpning och simning i naturreservaten här hemma tillät oss att utmana de bästa i Finland. Låt mig bara göra klart att de här människorna är mycket starkare atleter än vi, generellt sett. Att vi kunde konkurrera denna gång var för att vi är specialiserade i långdistansswimrun och i sån här terräng. Normalt sett ska vi inte vara något hot mot löpare som gör 2:24 på maraton eller har framskjutna placeringar på Norseman och VM i Ironman.

Tomas och jag lurpassar bakom de två finska lagen i täten. Foto: Tero Koski.

Hela första halvan av loppet såg ut som bilden ovan. Vi var 100 m bakom på löpningarna hela tiden och fick närmare kontakt under simningarna. När det var tät skog försvann de utom synhåll men vi visste att de inte var långt framför. Jag gör ofta så att jag bidar min tid hack i häl och väntar ut offret för att sedan gå på när de börjar bli trötta, som en hyena. På långa lopp är det bättre för oss att hålla en jämn fart och inte bedriva en sekundjakt förrän mot slutet. Det ska dock sägas att det är energieffektivt att simma i klunga om man är jämna i simningen, så jag förstår att tätlagen ville hålla ihop.

Vi simmar om och tar över andraplatsen. Foto: Tero Koski.

Och visst blev det så att avståndet plötsligt krympte och vi kunde simma om och gå upp som tvåa ur vattnet, som bilden ovan visar. Min känsla då var att eftersom att de simmade nästan lika snabbt som oss just där fastän vi simmat snabbare tidigare var denna simning förmodligen ansträngande för dem. Jag simmar mer på muskler än frekvens och med låg puls vid uppstigning var chanserna att omedelbart skapa en lucka alltså beräknade som goda. Laget i ledning hade dock dragit ifrån oss andra strax innan.

Andreas Ribbefjord och Tomas Granberg. Solvalla Swimrun 2017. Foto: Tero Koski.
Jag och Tomas öser på. Foto: Tero Koski.

Vi höll en kontrollerad fart större delen av loppet. Redan i början hände nämligen något underligt. På första simningen kände jag att jag utan stor ansträngning kunde gå upp i ledning. Men när jag steg upp på land såg jag att Tomas inte hängt med. Det förbryllade mig för han brukar orka hänga på. Vi tog fram linan och fortsatte sammanlänkade under resten av tävlingen. Tomas varnande om att han hade en dålig dag, att han skulle behöva “gräva djupt” och att jag skulle behöva dra mot slutet. Farten var inte anmärkningsvärt hög och vi var bara 4 km in i tävlingen så jag blev lite orolig över honom.

Jakten på ledningen. Foto: Tero Koski.
Jakten på ledningen. Foto: Tero Koski.

Det blev inte så farligt som jag befarade. Tomas lät mer avslappnad i andningen längre in i loppet så jag var inte så orolig över honom. Han simmade inte som han brukar men orkade hålla farten i löpningen. När det var runt 5 km kvar var det dags att sätta igång med jakten på ettan. Då tänkte jag att med fem kilometer kvar och då Tomas kändes rätt stark var risken att vi skulle tappa så mycket fart att vi skulle förlora andraplasen var låg även om vi ökade lite. Vi visste inte hur långt framför ledarna var men vi var beredda att göra ett försök.

Teemu Lemmettylä och Teemu Toivanen passerar mållinjen och vinner.
Teemu Lemmettylä och Teemu Toivanen vinner. Foto: Tero Koski.

Tyvärr räckte det inte. Den sista löpsträckan på tävlingen innehåller en skidbacke som man ska uppför inte långt innan mål. Där har man god sikt på lag framför. De finska kämparna var dock utom synhåll i backen och vi insåg att avståndet upp till ledningen var för stort. Vi kollade på klockan och insåg att vi åtminstone kunde gå under fem timmar och siktade då på det istället, med något avslappnad löpning. Efteråt fick vi höra att de sett oss när de tittade bakåt efter sista simningen och inte känt sig helt säkra, vilket trots chanslösheten känns bra. De vann med en tid som var 4 min 30 s snabbare än vår.

Vinnare Solvalla Swimrun 2017
Roligt att diskutera loppet med konkurrenter efter målgång. Foto: Tero Koski.

Topp 3 Solvalla Swimrun 2017, herrar:

  1. Team ColdZyme: Teemu Toivanen (FIN) & Teemu Lemmettylä (FIN) 4:52.20
  2. Cartel AB: Andreas Ribbefjord (SWE) & Tomas Granberg (SWE) 4:56.50
  3. Mylly Pyörimään: Mika Luoto (FIN) & Markus Lampainen (FIN) 5:03:37

Tack till organisationen och särskilt banläggaren Heikki som sprungit och simmat sammanlagt 700 km under skapandet av denna fina bana!

Se även reportage i Hufvudstadsbladet.

Film från Solvalla Swimrun 2017:

Ötillö 2017

Tävlande i Ötillö 2017 på blåsig klippa.
Foto: Jakob Edholm / Ötillö.

Det är som att kliva in i en saga. Solen har ännu inte gått upp när vi springer ner mot första stranden. Ögat söker sig långt över vattnet, genom blåsten och mot stroboskopet. Himlen är grå och havet är grått. Tillsammans kastar vi oss mot de vitkantade vågorna, ledda av det blinkande ljuset i horisonten.

Det finns en del mystik kring det ursprungliga Ötillö mellan Sandhamn och Utö. Hur hårt, långt eller kallt är det? Hur kommer man in? De har sett de stilfullt producerade filmerna och ställer frågorna. En del saker måste upplevas för att förstås. Jag kan bara säga att allt förmodligen är sant. Ötillö lever upp till mytbilden.

Ötillö är inte en tävling för alla och Ötillö är inte garanterat säkert. Det kräver fysisk kapacitet, specifika kunskaper och mentala egenskaper. De som presterar riktigt bra har tränat specialiserat för den första måndagen i september i flera år.

Nu har jag genomfört Ötillösagan för första gången och förstår den lite bättre. Tack Ola, för att jag fick uppleva det här. Nästa år kommer jag tillbaka för att ge allt.

Ola Lagerström och Andreas Ribbefjord. Foto: Pierre Mangez / Ötillö.
Foto: Pierre Mangez / Ötillö.
Andreas Ribbefjord, Ötillö.
Foto: Jakob Edholm / Ötillö.

Sigge Tuna Swimrun 2017

Sigge Tuna Swimrun blev lite av en revansch för Kalle och mig som lag då Kalle åkte på kramp i vaderna 2/3 igenom årets Långholmen swimrun, vilket innebar att vi förlorade vår ledning.

Kul med högt tempo på en kortare tävling. Inte så mycket adrenalin som på Ångaloppet eftersom att det varken fanns någon framför eller någon som jagade oss. Men ett nytt banrekord blev det hur som helst med den misstänkt numerologiska tiden 01:23.45. Scary!

Och så blev vi intervjuade i lokaltidningen.

Andreas Ribbefjord och Karl Lundin.
Andreas Ribbefjord och Karl Lundin. Foto: Camilla Pålsson / Sigtunabygden / Upsala Nya Tidning.

Ångaloppet 2017

Ångaloppet gick bra för Tomas och mig. Älskar adrenalinet på kortare tävlingar med fin konkurrens, som denna. Terränglöpning är mer till vår fördel än lättsprunget, förefaller det. Den stora andelen tung terräng tillsammans med att vi lyckades simma förbi några gav oss en femteplats. Vi gick ut ganska lugnt bara en bit snabbare än 4-tempo medan många tryckte på på långa grusvägen. Hälften av dessa snabbspringare käkade vi ändå upp på de inledande längre simningarna.

Sen var det fight om femteplatsen med två lag under hela andra halvan av loppet, dvs runt en timma. Framför allt låg vi jämnt med Viktor Lenke och Micheal Mleczko länge men lyckades hålla dem bakom oss — om än strax bankom — de sista kilometrarna. Kul att tävla med Tomas. Vi är mycket jämna i både simning och löpning. Dessutom är han — på teknisk engelska — a great guy. ;)

Joakim Perani, Tomas Granberg och Andreas Ribbefjord på halaste klippan.
Joakim Perani, Tomas Granberg och Andreas Ribbefjord på halaste klippan. Foto: Alexander Höglund / Ångaloppet.
Andreas och Tomas. Ångaloppet 2017.
Andreas och Tomas. Ångaloppet 2017. Foto: Marcus Melander / Ångaloppet.

Banrekord på MIF triathlon 2017

2016 vann jag MIF triathlon på Ornö med tiden 32 min 36 s. Efter tävlingen pratade jag med tidigare — men inte innevarande — rekordhållaren och kanotisten Jocke Shields som sa att jag hade varit 5–10 s från banrekord utan att veta det exakta rekordet. Min utmaning på MIF triathlon föjande år blev därför att sätta nytt banrekord i denna blygsamma men ändå 32-åriga tävling. Jag satte som mål att ta mig under 32 min 15 s.

Anledningar till varför det borde gå bra för Andreas:

Anledningar till varför det bordet gå dåligt för Andreas:

  • Cyklat sammanlagt 0 km under 2017.
  • Formtoppning: långpass fyra dagar i rad (fjällöpning Nikka–Vistas–Sälka–Keb–Nikka) och sedan en dag vila innan tävling.
  • Andreas är inte och har aldrig varit en triatlet.

Success! Jag kom in på 32.08 (-28 s jmf 2016) och var lite snabbare i alla discipliner än året innan, enligt tävlingsledaren Åsa. Efter tävlingen fick jag reda på att banrekordet innan mitt rykande färska var 32.26 för herrar, dvs en sänkning på 18 s.

Break it down! Let’s go nerd-level on this shit! Ju mindre tävling, desto djupare analys, av någon anledning. :)

Simning (250 m)

Jag har knappt simmat någonting under 2017 utan paddlar och dolme. Anledningen har varit att få simträningen swimrunspecifik efter nästan uteslutande neutralsimning under hösten. Jag tror att det var därför jag först under den sista biten kom på mig själv med att börja engagera bensparken på allvar. Underpresterade kanske lite på grund av det, trots förbättrad simning sedan året innan.

Några yngre, typiska elitgruppssimmare (“elitsimmare” är ett konstigt ord som inte nödvändigtvis innebär motsvarande nivå som “elitlöpare”, vilket iofs är en annan diskussion) kom upp före ur vattnet, varav två starka tjejer. Jag visste att Philip Parsons skulle vara först och långt före. Men det är lugnt, tänkte jag.

Cykel (8 km, blandat underlag)

Jag cyklade med idén om att trampa på ganska hårt men utan att dra på mig mjölksyra. Man får ju ändå mikrovila här och var då banan är bitvis knixig. Jag vet att cykel är min svaghet av den enkla anledning att jag inte tränar cykel annat än någon enstaka gång som alternativträning eller pendling. Detta år har jag åstadkommit 0 km cyklat på verklig cykel och bara några pass under tidig vår på spinningcykel på gymmet. Det jag eventuellt åstadkommer på cykeln är ren och skär överföring från löpningen.

Körde om de två tjejerna innan första backen. Efter 2 km blev jag dock omkörd på asfalten av en betydligt snabbare cyklist i tempoposition som jag simmat nästan jämt med, låt oss kalla honom Thomas Ewetz (Terrible Tuesdays Triathlon). På grusvägarna fick han som tur var inte utväxling för varken sin bättre cykelkapacitet eller dyrare cykel. Men när gruset var slut och det återstod runt 5 km asfalt ökade han gapet oss emellan, men bara sakta och inte så alarmerande. Vi tog dessutom in på två andra framför.

Löpning (3,2 km, kuperad stig)

Km 1: Jag visste att jag var starkare i löpning i år. Jag kan banan hyggligt. Det var därför med gott självförtroende jag gick ut på löpningen med två killar 50 m framför och en 150 m framför. Min första tanke var att bli tvåa var okej bara jag slog tidigare banrekord. De två närmaste, varav en Philip Parsons, kom jag ikapp efter bara några hundra meter. Klart jag ville om den återstående Ewetz men detta var en tävling mot banrekordet, inte andra löpare, så jag bidade min tid. Efter 1 km löpning förstod jag slutligen att jag skulle vinna eftersom att han tappade lite hela tiden och för att sannolikheten att han pacade sig fel var betydligt större än att han pacade sig rätt på denna tunga bana.

Km 2: Jag sprang nu med Ewetz ungefär 10 m framför och väntade på att han skulle krokna, vilket jag vid det laget visste att han skulle göra. Det kan ha inverkat negativt på min totalprestation då jag för ett tag dels gick för löst när han började tappa fart och dels väntade på tillfälle att springa om på den smala stigen. Men å andra sidan får jag tacka för harning i början.

Km 3: Med cirka 1 km kvar gick jag om och ökade progressivt fram mot mål. Med bara 100 m utförsbacke och målraka kvar gick jag upp på tårna och fick till en spurt med banrekordet som motståndare. Ewetz kom väl in 40 s efter eller så.

Start 15:00, färja bokad 16:00, så det var bara att doppa sig, torka, lämna nummerlapp, kolla lite målgångar, highfivea damvinnaren Lovisa Östberg, slänga in cykeln i bilen och racea iväg till färjan.

 

Jag efter målgång. Foto: Margareta Bernhardsson.
Jag efter målgång. Foto: Margareta Bernhardsson.